arrow

Mühlrad: Time

Fyra samtida tonsättare målar upp fyra olika ljudbilder. Finstämda Give Me Hunger av Stacy Garrop handlar om ensamhet och kärlekslängtan. En mörkare bild av åtrå och lockelse målar Mason Bates i Sirens, om de mytologiska havsvarelserna som lockade sjöfarare till sin död. This Delicate Universe av Eric Banks är en resa genom den grekiske poeten Konstantinos Kavafis värld och Jacob Mühlrad tar i Time med oss på den längsta resan av alla: tidsresan.

I konserten målar fyra samtida tonsättare upp fyra olika ljudbilder. Stacy Garrops finstämda Give Me Hunger handlar om ensamhet och kärlekslängtan. En mörkare bild av åtrå och lockelse målar Mason Bates i Sirens, om de mytologiska havsvarelserna som lockade sjöfarare till sin död. Eric Banks femsatsiga This Delicate Universe är en resa genom den grekiske poeten Konstantinos Kavafis värld. Jacob Mühlrad tar i Time slutligen med oss på den längsta resan av alla: tidsresan.

Eric Ericson var under hela sin karriär känd för att vara nyfiken på allt som var nytt och oprövat. Han lanserade musikstilar, repertoar och inte minst tonsättare och verk som tidigare varit okända för publiken. Den här konserten bjuder med andra ord på musik helt i Erics anda: tre relativt okända tonsättare och ett uruppförande. Konsertens dirigent, Ragnar Bohlin, var student för Ericson på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Sedan 2007 har Bohlin etablerat sig som körledare i USA och är chefsdirigent för San Francisco Symphony Chorus.

Stacy Garrop, född och utbildad i USA, var länge knuten till universitetet i Chicago men är numera frilansande tonsättare. Hon har skrivit symfonisk musik, körmusik, kammarmusik och nyligen fått en beställning på en opera. Poeten Carl Sandburg skriver ofta om det bästa och sämsta hos människan. I dikten ”At a Window” tar han fram sin mjuka sida och skriver om kärlek. Första textraden, Give Me Hunger, har också gett namn åt Garrops tonsättning. Här ryter han ifrån till gudarna om smärta, hunger och misslyckande men vädjar om att också få lite kärlek, en röst att prata med, en hand att hålla i, en stjärna att älska.

Sommaren 2017 hade Mason Bates opera The (R)evolution of Steve Jobs om företaget Apples legendariske grundare succépremiär på Santa Fé-operan. Bates är en av sin generations mest framförda tonsättare och huskompositör i Kennedy Center, Washington. I körverket Sirens har han hämtat texter från så olika håll som Bibeln, Heinrich Heine och Odysséen. Verket handlar om den grekiska mytologins sirener som lockade till sig sjömän och kan ses som en bild av havet som med sitt förrädiska lugn döljer faror som stormar och klippor. Likaså skildrar musiken havets olika sidor.

Tonsättaren, körledaren och musikforskaren Eric Banks fick genom ett stipendium studera i Stockholm och arbeta med bland annat Radiokören och Eric Ericsons kammarkör. År 2010 fick han en beställning på en kantat om klimatförändringar som resulterade i verket This Delicate Universe. Texten är av den grekiske poeten Konstantinos Kavafis som Banks länge fascinerats av. I detta femsatsiga körverk speglas fem olika universum: Konsten, hemmet, naturen, kärleken och evigheten.

Jacob Mühlrad mötte Radiokören för första gången 2014. Därefter har de samarbetat flera gånger, senast 2017 då körverket Kaddish framfördes i Berwaldhallen. I sitt nya verk Time har Mühlrad översatt ordet ’tid’ till över 60 olika språk: ”Ordet blir abstraherat, upprepat och repeterat så många gånger och på så många olika språk att örats fokus gradvis skiftar från ordets betydelse till hur det låter. Verket är som en rit för att sätta oss människor i ett visst tillstånd som bara musiken kan.”

Text: Evabritt Selén


RADIOKÖREN arrow SÄNDS I P2 DEN 14 DEC, 19:03 Skriv ut

Medverkande

 

Radiokören är som en bergsbestigare i musikvärlden. Flera hundra år av svensk a cappella-tradition i kombination med framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar, liksom samarbeten med några av världens bästa dirigenter, har etablerat Radiokören som en av de främsta ensemblerna i sitt slag. Genom Sveriges Radio P2 når kören inte bara konsertpubliken utan också en mängd lyssnare i etern och på webben.

I maj 1925 hade Radiokören sin allra första konsert och ribban lades högt redan från början. När ensemblen grundades var ett av dess uppdrag att ”verka på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå”. Den legendariske körledaren Eric Ericson utvecklade kören till en världsberömd ensemble och under hans ledning lockades tonsättare som Paul Hindemith, Frank Martin och Igor Stravinsky till Stockholm. Där fick de höra sin musik framförd som de aldrig hört den tidigare. Även svenska tonsättare skrev körmusik på nya sätt, inspirerade av den unika ensemblens möjligheter.

I januari 2011 utsågs Radiokören till en av världens tio bästa körer av den brittiska tidskriften Gramophone. Körens skivinspelningar har belönats med exempelvis det prestigefyllda Edison Klassiek (Mass & Motets, 2015) och Diapason d’Or (Nordic Sounds, 2011). Regelbundna turnéer hör till körens verksamhet och vid utdelningen av Musikexportpriset 2010 belönades ensemblen med regeringens hederspris för att de ”under mer än ett halvsekel satt den svenska körmusiken på kartan”. I november 2017 gästade Radiokören Lincoln Center i New York City tillsammans med Svenska Kammarorkestern och dirigent Thomas Dausgaard med Beethovens Missa solemnis. I april 2018 gjorde de Mozarts Mässa c-moll med Berlinfilharmonikerna under ledning av Daniel Harding vid tre utsålda konserter och tidningen Tagesspiegel skrev: ”Det är med rätta kören anses vara en av de bästa av sitt slag.”

Under säsongen 2018–2019 kommer Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester att göra flera storslagna verk för kör och orkester, som Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht och Brahms Ein deutsches Requiem. Naturligtvis hyllar kören sin tidigare chefsdirigent, Eric Ericson, med en jubileumskonsert helt i Ericsons egen anda med banbrytande ny musik och portalverk ur körrepertoaren. Samarbetet med Jacob Mühlrad fortsätter med ett nytt uruppförande i november 2018, det mångbottnade stycket Time. Under säsongen uruppför Radiokören även spännande ny musik av Ylva Skog, Malin Bång, Lisa Streich och högaktuella Raminta Šerkšnytė. I april 2019 väntar en gränsöverskridande konsert med den prisbelönade sångerskan Ane Brun och dirigent Hans Ek. Ett nytt år fyllt av överraskningar och fantastisk musik.

Ragnar Bohlin har hemma i Sverige lett bland andra Uppsala vokalensemble, Maria Magdalena motettkör och Kungliga Filharmoniska kören. Sedan 2007 är han chefsdirigent för San Francisco Symphony Chorus med vilka han gjort stora körverk som Bachs Mässa i h-moll, Carmina Burana och Händels Messias. Inspelningen av Mahlers Symfoni nr 8 tilldelades 2010 tre Grammys, bland annat för Best Choral Performance. 2014 grundade Bohlin den professionella kammarkören Capella SF. Säsongen 2014–2015 var han Guest Music Director för manskören Chanticleer.

Musiken

Ungefärliga tider

Carl Sandburg var en nordamerikansk författare känd för sina hårda, beslutsamma observationer. Genom dessa får Sandburgs läsare i hans verk uppleva den stolthet, förakt, kärlek, hat och sympati han kände för mänskligheten. Inte minst fångar Sandburg i sin poesi människans bästa och sämsta sidor: från de ädlaste målsättningarna till det värsta förtrycket, liksom arbetarklassens prövningar och vedermödor. Ett fåtal dikter ger uttryck för Sandburgs ömma sida, än färre berör hans tankar om kärlek. At a Window är ett av dessa guldkorn i hans författarskap.

Sandburg inleder med att stridslystet utmana de krafter som styr vårt universum att ta allt han äger ifrån honom, men växlar tvärt till en överraskande mildhet och ber om blott lite kärlek i utbyte mot allting annat. I mitt verk Give Me Hunger, döpt efter diktens första rad, speglar jag Sandburgs ilska med ett orubbligt ostinato parat med dissonanta ackord. Diktens mjuka sida gestaltar jag med ymnig, fyllig harmonik som föregriper ”ankomsten av lite kärlek” som texten beskriver. Verket beställdes av den amerikanska manskören Chanticleer.

Text: Stacy Garrop

Sirenerna, de mytologiska varelserna på gudinnan Kirkes ö, har en viss särställning inom litteraturen. Till skillnad från andra mytologiska fresterskor lockar de med konst, en så oemotståndligt vacker sång att den lockar seglare till sin död. Kanske föreställer man sig sirenernas sång som sångbar och melodisk, men i den här sångcykeln utforskar jag olika slags förförande musik. Det pulserande och hypnotiska kan också förtrolla och det är denna slags musik som möter Odysseus i sångcykelns början och slut. De splittrade grekiska orden från Odysséns 12:e bok blir till en invecklad, förhäxande väv som mjuknar i ett lyriskt mittenparti, men de spöklika rytmerna återkommer och Odysseys uppbrutna namn flyter sakta bort. Detta följs av berättelsen om klippan Lorelei vid Rhenflodens strand och sirenen som sitter på klippans krön. Heinrich Heines strofiska form återspeglas i musiken, med tidsenliga musikaliska drag, men satsen löses upp i ett slags trans när sirenens ”märkliga, mäktiga melodi” omnämns.

Sirenerna är dock inte alltid farliga. Ibland beskrivs de som rena, himmelska varelser som åstadkommer ljuvt klingande musik. Pietro Aretinos 1500-talssonett, en kärleksdikt i ett enda andetag, lovsjunger stjärnorna som var och en är välsignad med en skönsjungande siren. Denna himmelska miljö byts mot den rika sydamerikanska myllan och Quechua-indianerna som förknippade sirenerna med lika delar mystik, lockelse och magi. Från en regnvåt håla berättas en historia om en tilldragande siren som plötsligt visar sig, och den drömlika musiken blir till en rituell dans när hon börjar sjunga. Längst bort söker sig sångcykeln i fjärde satsen, med text hämtad ur Matteusevangeliet där Jesus kallar Simon Petrus och hans bror Andreas från Galileiska sjön med kanske historiens märkligaste och mest gripande replik: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare.”

Text: Mason Bates

Jacob Mühlrads körstycke Time bottnar tydligt i vår tids utmaningar, när olika språk, kulturer och vanor möts allt oftare. Samtidigt handlar stycket, enligt Mühlrad själv, inte om någonting; det har ingen tydlig handling och han vill inte heller dela med sig av vad stycket betyder för honom personligen. På det sättet vill han låta andra bilda sig en helt egen uppfattning om styckets innebörd.

”Jag tänkte mycket på en historia från Gamla testamentet där Gud gör något ganska elakt” berättar Mühlrad. ”Människorna håller tillsammans på att bygga ett högt torn upp till himlen. För att hindra dem från att lyckas skapar Gud världens alla olika språk.” Historien om Babels torn är en av Bibelns mest kända. Från obehindrad kommunikation och samarbete under samförstånd till språkförbistring, missförstånd och frustration. Historiens budskap är tidlöst, eftersom människor i alla tider har varit beroende av att kommunicera med varandra. ”Det är en stark metafor,” fortsätter Mühlrad, ”inte minst i tiden vi lever i nu, där samtal över nationsgränserna är så viktig.”

Ur den här grundtanken kom en, enligt Jacob själv, abstrakt idé om att ”förena alla språk, åtminstone i ett ord.” Han valde ”tid”, i sig ett ord med stor och komplex betydelse, och samlade ihop ordet på 104 olika språk. Av dessa finns ett sextiotal med i det färdiga stycket. Mühlrad funderade länge och i olika omgångar på hur han skulle använda orden – en tidig tanke var att sortera dem enligt klangfärg, hur orden låter – och under kompositionsarbetet har han också lärt sig mycket om de olika språken och deras historia.

”Det har varit väldigt intressant att hitta spår mellan olika språk. Till exempel har swahili påverkats av syrisk-arabiska genom att arabisktalande människor vandrade till Kenya-Tanzania-området i Afrika. Ordet tid låter mycket lika på swahili och arabiska. Likheter som den här har jag kunnat använda som länkar mellan olika språk och språkstammar.”

Men, som sagt, fastän Time kommer som en till synes högaktuell kommentar på samhällets utmaningar vill inte Jacob Mühlrad avslöja sin egen bild av styckets innebörd. ”All musik får ett unikt sammanhang i varje människas liv. Jag vill inte tvinga på någon vad Time betyder för mig. Dessutom kommer det att framföras runt om i världen, för människor med olika nationaliteter, modersmål och relation till ordet tid. Det skall bli väldigt spännande att se hur de olika körerna och naturligtvis publiken reagerar på stycket.”

Text: David Saulesco

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 25 min

Konsertintroduktion i Berwaldhallens nedre foajén 1 timme före konsertstart.

Ingår i följande abonnemang: