arrow

Mühlrad: Time

Fyra samtida tonsättare målar upp fyra olika ljudbilder. Finstämda Give Me Hunger av Stacy Garrop handlar om ensamhet och kärlekslängtan. En mörkare bild av åtrå och lockelse målar Mason Bates i Sirens, om de mytologiska havsvarelserna som lockade sjöfarare till sin död. This Delicate Universe av Eric Banks är en resa genom den grekiske poeten Konstantinos Kavafis värld och Jacob Mühlrad tar i Time med oss på den längsta resan av alla: tidsresan.

I konserten målar fyra samtida tonsättare upp fyra olika ljudbilder. Stacy Garrops finstämda Give Me Hunger handlar om ensamhet och kärlekslängtan. En mörkare bild av åtrå och lockelse målar Mason Bates i Sirens, om de mytologiska havsvarelserna som lockade sjöfarare till sin död. Eric Banks femsatsiga This Delicate Universe är en resa genom den grekiske poeten Konstantinos Kavafis värld. Jacob Mühlrad tar i Time slutligen med oss på den längsta resan av alla: tidsresan.

Eric Ericson var under hela sin karriär känd för att vara nyfiken på allt som var nytt och oprövat. Han lanserade musikstilar, repertoar och inte minst tonsättare och verk som tidigare varit okända för publiken. Den här konserten bjuder med andra ord på musik helt i Erics anda: tre relativt okända tonsättare och ett uruppförande. Konsertens dirigent, Ragnar Bohlin, var student för Ericson på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Sedan 2007 har Bohlin etablerat sig som körledare i USA och är chefsdirigent för San Francisco Symphony Chorus.

Stacy Garrop, född och utbildad i USA, var länge knuten till universitetet i Chicago men är numera frilansande tonsättare. Hon har skrivit symfonisk musik, körmusik, kammarmusik och nyligen fått en beställning på en opera. Poeten Carl Sandburg skriver ofta om det bästa och sämsta hos människan. I dikten ”At a Window” tar han fram sin mjuka sida och skriver om kärlek. Första textraden, Give Me Hunger, har också gett namn åt Garrops tonsättning. Här ryter han ifrån till gudarna om smärta, hunger och misslyckande men vädjar om att också få lite kärlek, en röst att prata med, en hand att hålla i, en stjärna att älska.

Sommaren 2017 hade Mason Bates opera The (R)evolution of Steve Jobs om företaget Apples legendariske grundare succépremiär på Santa Fé-operan. Bates är en av sin generations mest framförda tonsättare och huskompositör i Kennedy Center, Washington. I körverket Sirens har han hämtat texter från så olika håll som Bibeln, Heinrich Heine och Odysséen. Verket handlar om den grekiska mytologins sirener som lockade till sig sjömän och kan ses som en bild av havet som med sitt förrädiska lugn döljer faror som stormar och klippor. Likaså skildrar musiken havets olika sidor.

Tonsättaren, körledaren och musikforskaren Eric Banks fick genom ett stipendium studera i Stockholm och arbeta med bland annat Radiokören och Eric Ericsons kammarkör. År 2010 fick han en beställning på en kantat om klimatförändringar som resulterade i verket This Delicate Universe. Texten är av den grekiske poeten Konstantinos Kavafis som Banks länge fascinerats av. I detta femsatsiga körverk speglas fem olika universum: Konsten, hemmet, naturen, kärleken och evigheten.

Jacob Mühlrad mötte Radiokören för första gången 2014. Därefter har de samarbetat flera gånger, senast 2017 då körverket Kaddish framfördes i Berwaldhallen. I sitt nya verk Time har Mühlrad översatt ordet ’tid’ till över 60 olika språk: ”Ordet blir abstraherat, upprepat och repeterat så många gånger och på så många olika språk att örats fokus gradvis skiftar från ordets betydelse till hur det låter. Verket är som en rit för att sätta oss människor i ett visst tillstånd som bara musiken kan.”

Text: Evabritt Selén


RADIOKÖREN arrow SÄNDS I P2 DEN 14 DEC, 19:03 Skriv ut

Medverkande

 

Radiokören är ensemblen som tar ut riktningen för andra att följa. I över 90 år har de förvaltat den svenska a cappella-traditionen och det legendariska klangidealet som Eric Ericson skapade på 1900-talet och bjuder samtidigt på en framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar från tidig musik till helt nyskrivna verk. Körmedlemmarnas förmåga att växelvis sjunga solistiskt och i nästa stund smälta in i körens tätt sammanvävda klang skapar ett instrument som har kallats en av världens bästa körer. Över hela världen prisas deras inspelningar och konserter och med sin chefsdirigent Peter Dijkstra fortsätter de ständigt att utvecklas.

Ragnar Bohlin har hemma i Sverige lett bland andra Uppsala vokalensemble, Maria Magdalena motettkör och Kungliga Filharmoniska kören. Sedan 2007 är han chefsdirigent för San Francisco Symphony Chorus med vilka han gjort stora körverk som Bachs Mässa i h-moll, Carmina Burana och Händels Messias. Inspelningen av Mahlers Symfoni nr 8 tilldelades 2010 tre Grammys, bland annat för Best Choral Performance. 2014 grundade Bohlin den professionella kammarkören Capella SF. Säsongen 2014–2015 var han Guest Music Director för manskören Chanticleer.

Musiken

Ungefärliga tider

Carl Sandburg var en nordamerikansk författare känd för sina hårda, beslutsamma observationer. Genom dessa får Sandburgs läsare i hans verk uppleva den stolthet, förakt, kärlek, hat och sympati han kände för mänskligheten. Inte minst fångar Sandburg i sin poesi människans bästa och sämsta sidor: från de ädlaste målsättningarna till det värsta förtrycket, liksom arbetarklassens prövningar och vedermödor. Ett fåtal dikter ger uttryck för Sandburgs ömma sida, än färre berör hans tankar om kärlek. At a Window är ett av dessa guldkorn i hans författarskap.

Sandburg inleder med att stridslystet utmana de krafter som styr vårt universum att ta allt han äger ifrån honom, men växlar tvärt till en överraskande mildhet och ber om blott lite kärlek i utbyte mot allting annat. I mitt verk Give Me Hunger, döpt efter diktens första rad, speglar jag Sandburgs ilska med ett orubbligt ostinato parat med dissonanta ackord. Diktens mjuka sida gestaltar jag med ymnig, fyllig harmonik som föregriper ”ankomsten av lite kärlek” som texten beskriver. Verket beställdes av den amerikanska manskören Chanticleer.

Text: Stacy Garrop

Sirenerna, de mytologiska varelserna på gudinnan Kirkes ö, har en viss särställning inom litteraturen. Till skillnad från andra mytologiska fresterskor lockar de med konst, en så oemotståndligt vacker sång att den lockar seglare till sin död. Kanske föreställer man sig sirenernas sång som sångbar och melodisk, men i den här sångcykeln utforskar jag olika slags förförande musik. Det pulserande och hypnotiska kan också förtrolla och det är denna slags musik som möter Odysseus i sångcykelns början och slut. De splittrade grekiska orden från Odysséns 12:e bok blir till en invecklad, förhäxande väv som mjuknar i ett lyriskt mittenparti, men de spöklika rytmerna återkommer och Odysseys uppbrutna namn flyter sakta bort. Detta följs av berättelsen om klippan Lorelei vid Rhenflodens strand och sirenen som sitter på klippans krön. Heinrich Heines strofiska form återspeglas i musiken, med tidsenliga musikaliska drag, men satsen löses upp i ett slags trans när sirenens ”märkliga, mäktiga melodi” omnämns.

Sirenerna är dock inte alltid farliga. Ibland beskrivs de som rena, himmelska varelser som åstadkommer ljuvt klingande musik. Pietro Aretinos 1500-talssonett, en kärleksdikt i ett enda andetag, lovsjunger stjärnorna som var och en är välsignad med en skönsjungande siren. Denna himmelska miljö byts mot den rika sydamerikanska myllan och Quechua-indianerna som förknippade sirenerna med lika delar mystik, lockelse och magi. Från en regnvåt håla berättas en historia om en tilldragande siren som plötsligt visar sig, och den drömlika musiken blir till en rituell dans när hon börjar sjunga. Längst bort söker sig sångcykeln i fjärde satsen, med text hämtad ur Matteusevangeliet där Jesus kallar Simon Petrus och hans bror Andreas från Galileiska sjön med kanske historiens märkligaste och mest gripande replik: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare.”

Text: Mason Bates

”I mitt nya verk TIME har ordet ”tid” översatts till mer än 60 språk. Det blir abstraherat, upprepat och repeterat så många gånger och på så många olika språk att örats fokus gradvis skiftar från ordets betydelse till hur det låter. I min kompositionsprocess har jag organiserat de 60 variationerna av ordet ”tid” i en sorts klangfärgsordning, så att övergångarna mellan språken blir subtila och att klangfärgen ändras successivt precis som en solnedgång.

Verket är som en rit – en rit för att sätta oss människor i ett visst tillstånd som bara musiken kan. Orden finns där endast för att påverka klangen. Musik behöver inte vara ett verktyg för att förstärka något annat. Musik behöver inte innnehålla ett budskap. Musiken i det här fallet, är budskapet i sig.”

Jacob Mühlrad, tonsättare

Ingår i följande abonnemang: