arrow

BEETHOVEN 250: EROICAN

Beethoven behöver knappast någon närmare presentation. Hans tredje symfoni känd som Sinfonia Eroica, hjältesymfoni, är ett av portalverken i övergången mellan 1700-talets strama klassicism och den svulstiga romantiken och anses vara ett av alla tiders främsta orkesterverk. Som fantasifull, elegant pendang: Kaija Saariahos orkestersvit Orion. Täta, svala klangskikt och medryckande rytmer frammanar både den mytologiske jägaren och den avlägsna stjärnbilden.

Förändring! Ut med det gamla, in med det nya. Frihet, jämlikhet, broderskap! Varför skall vissa ta sig rätten att styra över andra? Den franska revolutionens idéer grep tag i människor över hela Europa i skiftet mellan 1700- och 1800-tal. En av dem var Ludwig van Beethoven. Hans konstnärskap genomsyras av idén om alla människors lika värde. Det är nu 250 år sedan han föddes, och hans musik är ständigt aktuell.

Han levde som han lärde. Beethoven var en fri konstnär, inte bunden till något furste- eller kungahov som hans äldre kollegor varit. I hans tredje symfoni, Eroica från 1804, är den revolutionära andan påtaglig och från början hade Beethoven tänkt tillägna symfonin Napoleon, men han ändrade sig tvärt och i vredesmod när han fick veta att Napoleon låtit sig krönas till kejsare. ”Nu kommer också han att trampa alla mänskliga rättigheter under sina fötter” skall en upprörd Beethoven ha ropat, i alla fall om man får tro Ferdinand Ries, hans elev och vän som berättat om händelsen. Det var i maj 1804, bara några dagar efter att symfonin blivit klar. I stället för Napoleons namn skrev han ”Sinfonia Eroica” på manuskriptets omslag, hjältesymfoni.

Med det här verket visade Beethoven ett nytt sätt att skriva symfoni: intensivare, längre, mer individualistiskt och okuvligt – heroiskt – än tidigare. På så sätt var han en revolutionär för musiken, och skrev in sig i musikhistorien som den gigant han kommit att bli.

Vår tid har också musikaliska giganter, tonsättare som på olika sätt tänkt nytt kring skapandet. Kaija Saariaho är en av dem. Typiskt nog för oss nutidsmänniskor är datorn ett viktigt redskap för Saariaho. Redan på 1980-talet började hon göra digitala analyser av klangfärger hos olika instrument. Utifrån sina iakttagelser komponerade hon elektronisk musik och snart även orkesterverk som var en slags sammansmältning av elektroniska ljud och akustiska instrument. Det som hördes var instrumentens naturliga klang, men en aning förändrad och förstärkt, som om instrumenten hade en aura kring sig.

I orkesterstycket Orion finns inga datorer med, men Saariaho har tagit med sig det elektroniska tänkandet och trollandet med klanger in i den här helt akustiska musiken. Många som lyssnat på Saariahos musik har talat om att få känslan av något överjordiskt, att det är som att göra en resa in i det omedvetna. Det gäller även det här mästerverket från 2002 där Orion, jätten från den grekiska mytologin, framställs både som kraftfull hjälte med pilbågen i högsta hugg och en svagt glimmande stjärnbild, långt ute i ett fjärran rymdlandskap.

Text: Christina Hedlund


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER arrow SÄNDS I P2 DEN 20 MARS, 19:03
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radio. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967.

Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, inklusive Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare till Östersjöfestivalen.

Klaus Mäkelä är sedan hösten 2018 förste gästdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester. Hösten 2020 tillträder han som chefsdirigent och konstnärlig rådgivare för Oslo-Filharmonien. Han är även konstnärlig partner vid Tapiola Sinfonietta och konstnärlig ledare för Åbo Musikfestspel. Säsongen 2019–2020 debuterar han med orkestrar som NDR Elbphilharmonie, Münchner Philharmoniker, Nederländska radions symfoniorkester och Londons filharmoniska orkester. Han gör även återbesök hos bland andra Frankfurts radiosymfoniker, Göteborgs Symfoniker, Lausannes kammarorkester och Tokyos Metropolitanorkester. Han debuterade som operadirigent vid Finlands Nationalopera med Mozarts Trollflöjten och en konsertant version av Erkki Melartins Aino. Han är även en prisbelönad cellist som har spelat med finska orkestrar som Sinfonia Lahti och Kuopio orkester och festivaler som Kuhmo kammarmusikfestival och Musikfestspelen i Nådendal. Han spelar på en Giovanni Grancino från 1698 utlånad av OP Art Foundation. 2019 tilldelades han Finlandspriset för sina bidrag till finsk konst och kultur.

Musiken

Ungefärliga tider

När den finländska kompositören Kaija Saariaho var liten och skulle gå och lägga sig brukade hon be sin mamma att stänga av musiken. Mamman, som inte var särskilt musikalisk, förstod aldrig vad dottern menade, men Kaija fortsatte att tro att alla människor hörde musik inom sig. När hon några år senare fick veta att Mozart hade komponerat stor musik redan som barn blev hon helt knäckt. Men hon fortsatte att höra musik inom sig och till slut insåg hon att hon måste skriva ner den.

Efter några år i Helsingfors, där hon bland annat var studiekamrat med Esa-Pekka Salonen vid Sibelius-Akademin, for Kaija Saariaho till Paris. Där studerade hon vid den berömda elektronmusikstudion IRCAM som blev hennes stora inspirationskälla och bas. Hon bosatte sig i Paris och har sedan dess skrivit en stor mängd musik präglad av elektronmusikens klangexperiment. Saariahos musik har beskrivits som musik från en annan värld och har ofta drömska, poetiska titlar som Drömmens vinge eller Själens slott. Hon har själv förklarat att hon söker sig till litteraturen på jakt efter de förebilder som inte finns för kvinnliga kompositörer. De litterära anspelningarna har en praktisk funktion, att reducera ett annars svårgripbart musikaliskt material. Och ibland är det titeln som ger upphov till musiken.

Orkesterstycket Orion är Saariahos första musikaliska utflykt med stor orkester, här förstärkt med två harpor, piano och orgel. Orion var havsguden Neptunus mänsklige son som efter sin död placerades av Zeus som en stjärnbild i himlen. Han är således bunden till både himmel och jord, rörlighet och orörlighet, liv och död. Saariaho beskriver hans färd genom tre satser som hon kallat Memento mori – kom ihåg att du är dödlig – Winter Sky och Hunter. Verket beställdes av Cleveland Orchestra och uruppfördes i januari 2003 inför en hänförd publik. En kritiker tyckte sig ha bevittnat ett möte mellan Stravinskys Våroffer och Jerry Goldsmiths musik till filmen Alien. En annan beskrev hur Sibelius skugga vilat över musiken. Är detta musik från en annan värld? Kanske. Eller så bär blotta tanken på musik sprungen ur rymdens bittra köld eller glittrande vatten på något outtömligt och lockande – som ett mirakel.

Text: Mikaela Kindblom

 

I början av oktober 1802 skrev Beethoven det så kallade Heiligenstadt-testamentet, ett djupt pessimistiskt brev till sina bröder om bland annat sina självmordstankar, sin djupa depression men också viljan att fullborda sitt konstnärliga öde. Liksom tidigare, och även senare, tog han sig ur depressionen genom arbete och de följande åren blev en av Beethovens mest produktiva perioder. Han började snart att skissa på en symfoni i Ess-dur, arbetade framför allt på det under sommaren året därpå och till slut uruppfördes symfonin 1805.

En av orsakerna till att Beethovens Symfoni nr 3 i Ess-dur snabbt blev en av hans mest populära var det nya, djärva tonspråket och dess utvidgade omfång, både känslomässigt och spelmässigt. Men även verkets bakgrund har bidragit. Historien om hur Beethoven skall ha slitit av titelbladet med dedikationen till Napoleon har alltid fascinerat. Beethovens elev, Ferdinand Ries, har berättat hur mästaren rev sönder dedikationen i raseri när han fick veta att Napoleon utropat sig till kejsare.

Sann eller inte ger historien i alla fall en bild av Beethovens identitet och revolutionära patos. Napoleon hade förkroppsligat den franska revolutionens ideal men avslöjade sig nu som en simpel, makthungrig uppkomling. Från den utgångspunkten kan vi också närma oss Eroicasymfonin, inte som programmusik utan dess känslomässiga eller till och med idémässiga innehåll. Den andra satsen blir då inte en sorgmarsch över någon konkret person utan över svikna ideal. När partituret trycktes 1820 kallades den ”Heroisk symfoni, komponerad för att högtidlighålla minnet av en stor man”.

De två första symfonierna skrev Beethoven i Haydns och Mozarts anda, men med den tredje införde Beethoven något nytt. Han tar det största utvecklingssprånget i sitt skapande; inte bara upplägget är nytt och djärvt utan hela tonspråket, instrumentationen, till och med temanas utformning och inbördes relationer innebar något nytt. Verket sjuder av energi, en framåtriktad rörelse, inte minst i yttersatserna.

Text: Claes H Cnattingius

Kort om tonsättaren: Ludwig van Beethoven

Född: 17 december 1770, Bonn, Tyskland

Död: 26 mars 1827, Wien, Österrike

Verk i urval: Nio symfonier, fem pianokonserter, Violinkonsert D-dur, Fidelio, Missa Solemnis, 16 stråkkvartetter och välkända pianostycken som Für Elise, Månskenssonaten och Apassionata.

Pionjären: Beethoven var den förste att använda såväl piccolan som trombonen i en symfoniorkester. Han var också den förste att imitera en vaktel, en gök och en näktergal i en och samma romantiska symfoni, nämligen Pastoralsymfonin.

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min inkl. paus

UPPTAKT: Lördag 21 mars kl 14.00 med Eric Schüldt som berättar om den sista av de tre konserterna han valt ut för sin egen konsertserie, om mötet med det okända som uppstår i konsertsalen – och om Beethoven.

Ingår i följande abonnemang: