arrow

INSTÄLLD - Den förbjudna musiken: Brundibár

Medverkande

Musiken

Om konserten

Av de många musikverk som uppfördes i koncentrationslägret Theresienstadt några mil norr om Prag har väl Hans Krasás barnopera Brundibár närmast blivit en legend. Här framförs den i Stockholms Stora synagoga tillsammans med två körverk som ger barnoperan en mörkare klangbotten. Det ena är australisk-tyske Brett Deans körsättning av en dikt skriven av en klasskamrat till Deans dotter efter ett möte med ett av Brundibár-barnen i Berlin 1997, det andra svenske Jacob Mühlrads av judisk mystik inspirerade Nigun, uruppförd av Radiokören 2014.

Hans Krása komponerade Brundibár till en text av avantgardekonstnären Adolf Hoffmeister som bidrag i en tävling utlyst av det tjeckiska skol- och kulturministeriet 1938. Något pris delades dock aldrig ut och partituret försvann i villervallan av tyskarnas ockupation av Tjeckoslovakien våren 1939. Noterna återfanns först 35 år efter kriget och överlämnades då till det inrättade muséet i Theresienstadt.

När idén kläcktes sommaren 1941 att framföra Brundibár på ett judiskt pojkhem i Prag fanns endast klaverutdraget till hands. Repetitionerna pågick i hemlighet, först ledda av Rafael Schächter och efter dennes deportation av Rudolf Freudenfeld. En pianist, en violinist och en slagverkare deltog under de två framförandena. Krasá själv hade redan förts till Theresienstadt. Där återupptogs arbetet efter att även de judiska barnhemsbarnen kommit till lägret 1943.

Paradoxalt nog var förutsättningarna för konsertverksamhet i lägret bättre än utanför, då nazisterna ville visa upp Theresienstadt som ett ”mönsterläger” för omvärlden. I ett klipp ur propagandafilmen Führern skänker judarna en stad sjunger barnen slutsången ur Brundibár innan ridån går ner inför en applåderande barnpublik.

Handlingen är enkel: Sepperls och Annerls mamma är sjuk och barnen har inte råd med mjölk åt henne. Barnen härmar positivhalaren Brundibár som får in pengar i gatuhörnen och tillsammans med en hund, en katt och en sparv tränger de igenom gatans larm. Att skurken Brundibár föreställde Hitler var inte så svårt att förstå. Brundibár stjäl barnens pengar och gömmer dem, men barnen och djuren hittar gömstället. De svaga har vunnit över den starke.

Brundibár framfördes inte mindre än 55 gånger innan de medverkande barnen i september 1944 deporterades till gaskamrarna i Auschwitz. Den 16 oktober följde Krása och hans tonsättarkollegor i lägret: Pavel Haas, Gideon Klein samt Viktor Ullmann, vars opera Kejsaren av Atlantis kommer att spelas i Berwaldhallen i vår. Dessa begåvade och numera väldokumenterade tonsättare hade haft karriärer innan nazisterna intog Tjeckoslovakien. Att enbart betrakta deras liv och verk ur ett förintelseperspektiv vore att förminska dem.

Brundibár har numera framförts otaliga gånger, bland annat i en engelskspråkig version baserad på Tom Kushners och Maurice Sendaks bilderbok. I Sverige har den bland annat getts på Malmö stadsteater 1994 och i Projekt Brundibár med en nyskriven ”rampjäs” av författaren Åke Leijonhufvud. Flera inspelningar finns också, bland dem en ljudupptagning från tjeckisk tv 1990.

Text: Henry Larsson