arrow

KONSERTEN ÄR UPPSKJUTEN TILL 2021- Den förbjudna musiken: Brundibár

I koncentrationslägret Theresienstadt spelades Hans Krásas barnopera Brundibár av samma barn och vuxna som satte upp den i Prag innan de togs tillfånga. Musikerna och skådespelarna avrättades i Auschwitz, men operan lever vidare och inspirerar dagens tonsättare till att fortsätta sprida budskap om frihet och rättvisa.

Konserten har skjutits upp till Östersjöfestivalen 2021. De medverkande barnkörerna kommer inte att kunna repetera i maj på grund av den rådande situationen och det är en förutsättning för att konserten ska kunna genomföras.

Av de många musikverk som uppfördes i koncentrationslägret Theresienstadt några mil norr om Prag har väl Hans Krasás barnopera Brundibár närmast blivit en legend. Här framförs den i Stockholms Stora synagoga tillsammans med två körverk som ger barnoperan en mörkare klangbotten. Det ena är australisk-tyske Brett Deans körsättning av en dikt skriven av en klasskamrat till Deans dotter efter ett möte med ett av Brundibár-barnen i Berlin 1997, det andra svenske Jacob Mühlrads av judisk mystik inspirerade Nigun, uruppförd av Radiokören 2014.

Hans Krása komponerade Brundibár till en text av avantgardekonstnären Adolf Hoffmeister som bidrag i en tävling utlyst av det tjeckiska skol- och kulturministeriet 1938. Något pris delades dock aldrig ut och partituret försvann i villervallan av tyskarnas ockupation av Tjeckoslovakien våren 1939. Noterna återfanns först 35 år efter kriget och överlämnades då till det inrättade muséet i Theresienstadt.

När idén kläcktes sommaren 1941 att framföra Brundibár på ett judiskt pojkhem i Prag fanns endast klaverutdraget till hands. Repetitionerna pågick i hemlighet, först ledda av Rafael Schächter och efter dennes deportation av Rudolf Freudenfeld. En pianist, en violinist och en slagverkare deltog under de två framförandena. Krasá själv hade redan förts till Theresienstadt. Där återupptogs arbetet efter att även de judiska barnhemsbarnen kommit till lägret 1943.

Paradoxalt nog var förutsättningarna för konsertverksamhet i lägret bättre än utanför, då nazisterna ville visa upp Theresienstadt som ett ”mönsterläger” för omvärlden. I ett klipp ur propagandafilmen Führern skänker judarna en stad sjunger barnen slutsången ur Brundibár innan ridån går ner inför en applåderande barnpublik.

Handlingen är enkel: Sepperls och Annerls mamma är sjuk och barnen har inte råd med mjölk åt henne. Barnen härmar positivhalaren Brundibár som får in pengar i gatuhörnen och tillsammans med en hund, en katt och en sparv tränger de igenom gatans larm. Att skurken Brundibár föreställde Hitler var inte så svårt att förstå. Brundibár stjäl barnens pengar och gömmer dem, men barnen och djuren hittar gömstället. De svaga har vunnit över den starke.

Brundibár framfördes inte mindre än 55 gånger innan de medverkande barnen i september 1944 deporterades till gaskamrarna i Auschwitz. Den 16 oktober följde Krása och hans tonsättarkollegor i lägret: Pavel Haas, Gideon Klein samt Viktor Ullmann, vars opera Kejsaren av Atlantis kommer att spelas i Berwaldhallen i vår. Dessa begåvade och numera väldokumenterade tonsättare hade haft karriärer innan nazisterna intog Tjeckoslovakien. Att enbart betrakta deras liv och verk ur ett förintelseperspektiv vore att förminska dem.

Brundibár har numera framförts otaliga gånger, bland annat i en engelskspråkig version baserad på Tom Kushners och Maurice Sendaks bilderbok. I Sverige har den bland annat getts på Malmö stadsteater 1994 och i Projekt Brundibár med en nyskriven ”rampjäs” av författaren Åke Leijonhufvud. Flera inspelningar finns också, bland dem en ljudupptagning från tjeckisk tv 1990.

Text: Henry Larsson


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER arrow RADIOKÖREN
Skriv ut

Konserten skjuts upp till 2021

Konserten skjuts upp till Östersjöfestivalen nästa år. Har du köpt biljett kommer du bli kontaktad av biljettkontoret i Berwaldhallen

Medverkande

 

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att framföra nyskriven musik.

Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel. Rekrytering av ny chefsdirigent för Radiokören pågår.

Västerås Sinfoniettas chefsdirigent och konstnärlige rådgivare Simon Crawford-Phillips är också verksam som pianosolist och kammarmusiker. Han debuterade som dirigent 2013 med Sveriges Radios symfoniorkester och har sedan dess lett bland annat English Chamber Orchestra, Dalasinfoniettan och Musica Vitae. Som pianist har han spelat med bland andra BBC Scottish Symphony, Academy of St Martin in the Fields, Colin Currie och Anne Sofie von Otter. Med Kungsbacka pianotrio har han exempelvis uppträtt i Concertgebouw i Amsterdam, under BBC Proms och vid internationella festivaler. Crawford-Phillips är gästlärare på Högskolan för scen och musik i Göteborg samt vid Royal Academy of Music i London.

Sedan sin examen från masterprogrammet i operaregi på Operahögskolan i Stockholm 2014 har Dan Turdén varit professionellt verksam bl a vid Kungliga Operan, Dramaten, Uppsala Universitet, Estrad Norr, Opera Hedeland och Operahögskolan. Turdén föddes i Norrköping som son till skådespelarna Yvonne Lundequist och Walter Turdén. På gymnasiet studerade han på Estetiska programmets musikgren med tuba som huvudinstrument. Turdén avslutade sin masterutbildning på Operahögskolan med att regissera Jaques Offenbachs operett Pierrette & Jacquot på Malmö Opera. Under 2014 var Turdén även finalist i den internationella tävlingen i operaregi: Ring Award. Som enda svensk i tävlingens historia var han först att kvalificera sig i en mycket hård konkurrens. 2007 grundade Turdén det fria operakompaniet Kamraterna och har sedan dess varit både dess ordförande och konstnärlige ledare. Sedan 2011 har Kamraterna under Turdén ledning etablerat sig som ett komplement till de stora institutionerna genom att i mindre skala men med stor övertygelse utmana och utveckla operan vad gäller form, aktualitet och arbetsmetoder. Kamraterna vill, utan att göra avkall på operans särart, bevisa att opera är en levande och samtida konstform.

Dansaren och koreografen Sara Ribbenstedt har uppträtt med bland annat operasällskapet Kamraterna i uppsättningar som Räven av Igor Stravinsky och Kurt Weills De sju dödssynderna samt i koreografen Anna Vnuks föreställning Möta hösten tillsammans? på Kulturhuset Stadsteatern. Hon har även spelat i hyllade Nils Holgersson av Susanne Marko och Leif Stinnerbom på Västanå teater och i Malmöbaserade wecollectives föreställning LÅR. Hon har studerat vid Dans- och cirkushögskolan i Stockholm.

Musiken

Ungefärliga tider

”Lyssna!” utropar sångarna i början av Jacob Mühlrads körverk Nigun, ”shema!” Texten i verket består av hebreiska ord och fragment tagna från olika judiska gudstjänster. Ett par minuter in i den täta väven av stavelser hörs även ”leh ak shiv” – ”lyssna noga”.

Nigun är ett verk som inbjuder både till att lyssna noga och att bara låta sig översköljas av de svävande, men också dramatiska, körklangerna. Harmoniskt är musiken flyktig utan en fast tonart att kretsa kring, men däremot går det att urskilja olika tonala centrum som Mühlrad etablerar och förflyttar sig mellan. Det väcker nästan en bild av livets träd med dess tio sefirot. Livets träd är en central symbol i kabbalan, en del inom den judiska mysticismen.

Musiken växlar mellan kluster, vokala effekter, mässande och enkla, rena ackord. Mühlrad komponerade verket 2014, fyra år efter att han fick tonsättaren Sven-David Sandström som mentor. Innan dess var det främst vid pianot Mühlrad musicerade. Sandströms vägledning kan höras i musiken, men också drag av andra samtida körtonsättare.

”Min utgångspunkt har varit att åstadkomma en abstraktion av en judisk gudstjänst” sammanfattar Jacob Mühlrad själv sitt verk, som faktiskt också har en direkt koppling till kabbalan: ”I kabbalan talar man ofta om den ’ordlösa’ melodin och hur den kommunicerar mer än melodin med text. Den ordlösa melodin har en högre andlig status och precis som i en gudstjänst överlagrar vokalisen och den textburna melodin varandra. Relationen mellan dessa är något jag undersöker i mitt stycke.”

Själva namnet på verket, ”nigun”, betyder ”melodi”. Två andra uttryck som förekommer under verket är ”pney ha jam” och ”shetach” som ungefär kan översättas till ”havets yta” respektive ”optisk yta”. Vid olika tillfällen i stycket mässar också kören, med beslutsamhet, ”kadosh” – ”helig”.

En tenorsolist har, mitt i det nio minuter långa verket, den enda tydliga, sammanhängande texten: ”Jag är en tjänare till G-d, välsignad är han och jag kastar mig framför honom och framför heligheten av hans Torah.”

Text: David Saulesco

1938 såg Brundibár dagens ljus, en barnopera som skulle leva långt efter att dess skapare hade gått samma öde till mötes som så många andra kulturskapare i det nazistiska Europa. Tonsättaren Hans Krása och librettisten Adolf Hoffmeister skrev operan till en tävling utlyst av det tjeckoslovakiska utbildningsministeriet. Året därpå invaderades landet av Nazityskland och tävlingen blev aldrig avgjord, men på ett judiskt barnhem i Prag repeterades operan i hemlighet med barnen. Innan Krása hann se premiären arresterades han och skickades till koncentrationslägret Theresienstadt, dit även i princip alla medverkande från barnhemmet fördes snart därefter.

En musikerkollega till Krása lyckades smuggla med sig ett klaverutdrag till Brundibár in i Theresienstadt och så småningom kunde föreställningen mot alla odds sättas upp även inne i lägret. Historien om två fattiga syskon som med hjälp av en katt, en sparv och en hund besegrar byns ondskefulle positivspelare spelades över femtio gånger i Theresienstadt – en ljusglimt i det ofattbart omänskliga livet i lägret. Ett par veckor efter att operan hade spelats en sista gång transporterades så gott som alla medverkande, inklusive tonsättaren själv, till Auschwitz – där de omgående gasades ihjäl.

När operan Brundibár skulle sättas upp i Berlin 1997 kom en av de mycket få överlevande till repetitionerna för att berätta om sin tid i Theresienstadt för de medverkande barnen. En av dem, Sophia, var klasskamrat till tonsättaren Brett Deans dotter. Så här skriver Dean själv:

“För Sophia som då var åtta år gammal blev kvinnans berättelse om sitt liv i lägret en oförglömligt stark upplevelse. Kvinnan hade själv spelat i operan, en gång som katten, ’Katz’, och en annan som sparven, ’Spatz’. Hon berättade också att många av barnen, däribland hennes enda syster, skickades till Auschwitz efter att de hade spelat operan, och att alla blev mördade när de kom dit. Samma kväll dikterade Sophia dikten Katz’ und Spatz för sin mamma. Min tonsättning kombinerar Sophias text med korta fragment av det ursprungliga librettot till Brundibár.”

Katz’ und Spatz skrevs ursprungligen för barnkör. Versionen för åttastämmig blandad kör a cappella sambeställdes 2002 av Radiokören och Melbourne Chorale.

Text: Janna Vettergren

 

Katten och sparven

Jag är en av väldigt få människor

som verkligen lever än idag.

Jag deltog till och med i en opera

en gång som katt, en gång som sparv.

En sak måste sägas

som tyngt mig hela livet.

Att min syster dog för 55 år sedan.

Hela hennes liv – från början till slut

levdes i kriget, i det hemska kriget.

Blotta tanken på det

fyller mina ögon med tårar.

Hon var min enda.

Sophia von Wilcken

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim (ingen paus)