arrow

JUBILEUM FÖR HARDENBERGER

Stjärntrumpetaren Håkan Hardenberger räknas som en av världens absolut främsta musiker på sitt instrument. För att fira sin 60-årsdag återvänder han till Berwaldhallen med den australiensiske tonsättaren Brett Deans trumpetkonsert Dramatis personae. Dessutom bjuds på romantisk musik av två tyska tonsättare som var goda vänner, Johannes Brahms och Robert Schumann. Daniel Harding leder Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester.

En höstdag år 1853 knackade det på dörren till makarna Schumanns bostad i Düsseldorf. Utanför porten stod en tjugoårig Johannes Brahms. Sedan han slagit sig ner vid pianot och spelat några av sina kompositioner blev Robert och hans hustru Clara förtjusta i den unge tonsättaren och Robert skrev en entusiastisk artikel om sin yngre kollega i tidskriften Neue Zeitschrift für Musik. Tyvärr kom Brahms och Schumanns vänskap att bli kortvarig. I början av året därpå kastade sig Robert i floden Rhen och två år senare avled han på mentalsjukhus.

Men trots att han bara blev fyrtiosex år gammal hann Robert Schumann med att komponera åtskilligt med musik i de flesta genrer. Nachtlied för kör och orkester komponerades på bara en vecka i november 1849 och fick sin premiär på våren 1851 i Düsseldorf. Texten är av Friedrich Hebbel. Schumann beundrade och tonsatte flera verk av denne österrikiske författare, dramatiker och poet.

Knappt två decennier senare var Brahms sommaren 1868 på besök hos tonsättaren Albert Dietrich i Wilhelmshaven i nordvästra Tyskland. Under den här tiden hade Brahms fått upp ögonen för Friedrich Hölderlins poem Schicksalslied och han blev så uppslukad av detta att han skyndade sig tillbaka till Hamburg för att slutföra sitt verk, men det skulle dröja till 1871 innan han lyckades bli helt färdig. Några år tidigare hade Brahms fått sitt genombrott som tonsättare med sitt Requiem och mycket av tonspråket från rekviet går igen i Schicksalslied, såsom känslan av högtidlighet och de skira, tröstande klangerna som Brahms var en mästare i att framkalla.

Brett Dean började sin karriär som musiker och han var under femton år altviolinist i Berliner Philharmoniker, men sedan millennieskiftet har han satsat på en karriär som frilansmusiker, dirigent och tonsättare. Hans trumpetkonsert är komponerad direkt för Håkan Hardenberger, som för övrigt har fått sig tillägnad musik av många tonsättare, som Sir Harrison Birtwistle, Hans Werner Henze, Arvo Pärt, Rolf Martinsson och HK Gruber. Titeln på Deans verk – Dramatis Personae – är latin och är en term som används för att räkna upp rollfigurerna i en pjäs. I verket intar solisten rollen som ”hjälte”, men det är en protagonist som flera gånger under verkets gång ändrar karaktär på ett mycket kreativt sätt.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot RADIOKÖREN
Skriv ut

På detta evenemang släpper vi in fler än 100 besökare vilket innebär skanning av giltigt vaccinationsbevis samt kontroll av legitimation. Gäller för dig över 18 år och tills eventuellt andra restriktioner träder i kraft.

På grund av restriktioner säljer vi för tillfället max 500 biljetter till respektive konsert.

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala media, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!” Orkestern är även stolt över att sedan 2018 ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent.

Under covid-19-pandemin, har Radiosymfonikerna varit en av bara ett fåtal orkestrar i världen som inte har slutat spela. Deras innovativa, kreativa lösningar har hjälpt publiken att ta sig igenom den här svåra tiden, och de har till och med själva skapat nyheter.

En radioorkester grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnt till hedersdirigenter, och det har även Valery Gergiev, återkommande gästdirigent och en av grundarna till Östersjöfestivalen.

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

Säsongen 2019–2020 tillträdde Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att vara på högsta internationella nivå i allt från barockmusik till modern avantgarde.

Daniel Harding är chefsdirigent och konstnärlig ledare för Sveriges Radios Symfoniorkester. Han är sedan 2018 även konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och dessutom hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra som han jobbat med i över 20 år. Harding gästar regelbundet internationella orkestrar som Berliner Philharmoniker, Concertgebouworkest och Wiener Philharmoniker.

Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid exempelvis La Scala i Milano, Theater an der Wien, Royal Opera House i London och festivalerna i Salzburg och Aix-en-Provence. Han har gjort ett stort antal skivinspelningar, som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonserter nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Hardings kontrakt som chefsdirigent är förlängt till våren 2025. Hösten 2019 fick han dessutom en ny roll, som orkesterns första konstnärliga ledare med övergripande ansvar för orkesterns konstnärliga vision. Det nya uppdraget omfattar även möjligheten att skapa nya programformat och metoder för att presentera klassisk musik på ett nytt sätt.

”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också växer”, säger Daniel Harding om sitt samarbete med orkestern. ”Det är också ovanligt med en orkester som besitter högsta musikaliska kvalitet men samtidigt så tydligt vill fortsätta utvecklas.”

Harding började spela trumpet som barn, och blev i tonåren intresserad av dirigering. Som sjuttonåring satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Simon Rattle vid Birminghams stadssymfoniorkester. Efter ett år fick han själv leda orkestern, vilket blev den professionella debuten som dirigent.

Daniel Harding mottog 2002 den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 nominerades han till Officier Arts et Lettres. Han valdes 2012 in som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. Han är även utbildad trafikpilot.

Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och en internationellt efterfrågad solist med gästspel hos bland andra Academy of St Martin in the Fields, BBC Scottish Symphony Orchestra, Sjællands Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Hon har varit konstnärlig ledare för Musica Vitae sedan hösten 2015 och efterträdde hösten 2019 Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens kammarorkester. Hon har även verkat som konstnärlig ledare med bland andra Trondheim Solistene, Oulu Sinfonietta, Gävle symfoniorkester och australiska ACO Collective.

Hon har de senaste åren uruppfört violinkonserter av Helen Grime, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson och spelat in både Carl Nielsens och Britta Byströms konserter på skiva. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert för violin och piano med Musica Vitae och Simon Crawford-Phillips Grammynominerades 2019. Hon har även gjort ett antal inspelningar med sin hyllade ensemble Kungsbacka Pianotrio, som givit mer än 700 konserter världen över och grundat Change Music Festival.

Sedan 2008 är hon ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Våren 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

Malmösonen Håkan Hardenberger är vår tids störste trumpetsolist, både i känsliga och nyansrika framföranden av den klassiska repertoaren och som pionjär för nya, virtuosa solistverk. Bland framstående tonsättare som skrivit verk för honom kan nämnas Rolf Wallin, Benjamin Staern, Rolf Martinsson, Robin Holloway, Mark-Anthony Turnage, Harrison Birtwistle, Toru Takemitsu och Brett Dean. Sedan många år är han även en hängiven dirigent som gästar exempelvis BBC Philharmonic, Svenska Kammarorkestern, Dresdner Philharmonie och RTÉ National Symphony Orchestra. Sedan 1980-talet har han spelat in en mängd hyllade album med såväl trumpetkonserter som solostycken och kammarmusik. Han är professor i trumpet vid Musikhögskolan i Malmö, fellow vid Royal Northern College of Music i Manchester och han är även en uppskattad mästarkursledare runt om i världen.

I Berwaldhallen har han bland annat framfört Mark-Anthony Turnages andra trumpetkonsert, Håkan, döpt efter solisten själv. Han medverkade även som solist vid Berwaldhallens 40-årsjubileum 2019, i Tobias Broströms konsert för två trumpeter och orkester. I samband med Hardenbergers 60-årsdag i oktober 2021 instiftades en ny tävling till hans ära av Malmö Live konserthus, tillsammans med DR Koncerthuset i Köpenhamn: Hardenberger International Trumpet Competition. En tävling som riktar sig till unga trumpetsolister under 30 år från hela världen.

Marc Korovitch är chefsdirigent för Paris ungdomskör, Jeune chœur de Paris, och arbetar regelbundet med bland andra Franska radions kör och den framstående franska kören Accentus. Med SWR Vokalensemble har han bland annat spelat in Ravels Daphnis och Chloé och framfört Berlioz Romeo och Julia, även tillsammans med NDR Chor. 2017 deltog Korovitch och kören Accentus vid invigningen av det nya konserthuset La Seine Musicale i Paris. Han uppträder vid festivaler runt om i världen som Mozartwoche i Salzburg, Festival de Radio-France i Montpellier, Mostly Mozart Festival i New York och Recontres Musicales i Évian i Frankrike.

Musiken

Ungefärliga tider

De flesta av Schumanns verk för kör tillkom under de år då familjen bodde i Dresden.  Hans huvudsakliga verksamhet var då som musikalisk ledare för två körer, manskören Männergesangverein samt den blandade kören Chorgesangverein, vilka utgjorde en arena för hans kompositioner.

Trots en försämrad hälsa vid den här tiden komponerade han mycket, nästan maniskt, och den höstliga Nachtlied för åttastämmig kör och orkester tillkom under en vecka i november 1849.  Det året kom för övrigt att bli hans mest produktiva år som kompositör, med snudd på fyrtio verk.

Nachtlied (Nattsång) är en tonsättning av en dikt av Friedrich Hebbel, i vilken döden möts först med rädsla men sedan med acceptans. Det var ett av hans favoritstycken, och han nämnde i ett brev till vännen och poeten Karl Strackerjan några år senare att han ”alltid hade betraktat det med särskild kärlek”. Hebbels dikt beskriver övergången från dag till natt och sömn. De tolv raderna av poesi skildrar övergången från vaket tillstånd till sömn som om det vore en mystisk alternativ värld, och det går även att tolka in dödsprocessen, resan från livet till döden.

Nachtlied är ett genomkomponerat verk, och är uppdelat i två ungefär lika långa hälfter. Detta tydliggörs genom en växling halvvägs in i verket, från den långsammare d-molldelen till den rörligare alla breve-delen som växlar till dur. Den stämningsfulla, vackra öppningen beskriver målande natten och stjärnorna. Med en tvångsmässig upprepning av ett kort, diffust och spöklikt motiv, skapas en känsla av gastkramande mystik.  Hela första delen kan ses som en inledning till den andra delen, som metaforiskt övergår i sömnen (eller döden) i ess-mollklingande passager. Slutligen landar musiken i befriande dur. Verket avslutas med en tyst, transcendent koral, som visar upp ekon av Beethovens nionde symfoni och efter en nedåtgående pizzicato-linje, hörs i klarinetten, likt en suck, en sista vemodig, reflekterande röst.

Text: Andreas Konvicka

I samband med en utflykt tillsammans med vänner sommaren 1868 får Johannes Brahms fatt i Friedrich Hölderlins brevroman Hyperion, en av den tyska romantikens klassiker. Den skrevs under 1700-talets sista år mot bakgrund av den franska revolutionen. Romanen har beskrivits som ett avsked till en förlorad värld av någon som har förlorat hoppet om människan. Brahms blir så tagen av romanen och inte minst huvudpersonens poetiska ”ödessång” att han genast börjar komponera det som skulle bli Schicksalslied för kör och orkester. Emellertid verkar den ha vållat honom bekymmer för det skulle ta tre år innan han slutförde stycket.

Verket är tredelat. I den första målar Brahms upp de antika gudarnas boning i ett himmelskt ljudlandskap men med en något oroväckande puka i bakgrunden. I den andra drar en storm in och tonsättaren skapar en våldsam, musikalisk scenförändring. Här utgörs texten av Hölderlins tredje strof som beskriver den dödliga, eländiga människan vars öde är att leva i ständig plåga. Tredje och sista delen, postludiet, fungerar som en återtagning av den första fast utan kör och med en fylligare orkestrering. Här går Brahms i viss mån i dialog med Hölderlin och erbjuder en mer harmonisk avslutning än författaren. Brahms skrev om Schicksalslied till dirigenten och vännen Karl Rheintaler att: ”om du framför det, arbeta framför allt med postludiet. Flöjten måste spela med stor passion och de många violinerna måste spela vackert”.

Text: Karin Ekedahl

Brett Dean föddes i Australien 1961 och började som violast. På 1970-talet bildade han en stråkkvartett som hängivet tog sig an de klassiska tyska stråkkvartetterna av romantiker som Schubert och Beethoven. 1984 flyttade Dean till Berlin, i första hand för att etablera sig som kammarmusiker. I stället fick han en tjänst i Berliner Philharmoniker, där han stannade i 14 år. I början gick all tid åt att lära sig repertoaren, men efter några år kunde han spela mer kammarmusik igen. Han började även improvisera på klubbar och samarbeta med musiker med annan musikalisk bakgrund än hans egen. De experimenterade och utforskade, spelade in ljud från tunnelbana och zoo, vävde in elektroakustisk musik och lärde känna varandras musikaliska världar. Där och då ”föddes” tonsättaren Brett Dean. Första orkesterverket kom 1995 och var en klarinettkonsert.

Efter stor vånda beslutade Brett Dean att flytta tillbaka till Australien med sin familj. Han hade inte behövt vara orolig. Tonsättarkarriären tog genast fart, med kammarmusik, solokonserter och andra orkesterverk, operor och mycket annat.

Dramatis Personae betyder ungefär ”dramats personer” och innebär en presentation av de personligheter som framträder i ett drama. Här är det olika sorters hjältar som träder fram, gestaltade med både halsbrytande ekvilibrism och smekande ömsinthet av trumpetsolisten i kamp med och mot orkestern. Konserten öppnar med ”The Fall of the Superhero”, superhjältens fall, inspirerad av både tecknade seriehjältar och klassiska hjältesagor. Andra satsen, ”Soliloquy” anspelar på den typen av monologer som finns i till exempel Hamlet, medan finalen ”The Accidental Revolutionary” snarare för tankarna till anti-hjältar som Charlie Chaplin.

Konserten är en sambeställning av Tonkünstler Orchestra, Danska radions symfoniorkester, City of Birmingham Symphony Orchestra och Gewandhausorkestern Leipzig. Den är skriven för Håkan Hardenberger som också var solist vid uruppförandet 2013 och de därpå följande konserterna med de övriga beställande orkestrarna.

Text: Katarina Lindblad

Ungefärlig konsertlängd: 1 timme 20 minuter inkl. paus.

Läs mer om ditt trygga konsertbesök här