arrow

INSTÄLLD - HOMMAGE A INGVAR LIDHOLM

Konserten är inställd pga sjukdom.

Äntligen får vi möjlighet att på plats i Berwaldhallen hylla Ingvar Lidholm, en av vår tids främsta svenska tonsättare, som skulle ha fyllt hundra år 2021. Den svenska, internationellt framgångsrika kördirigenten Sofi Jeannin gästar än en gång Radiokören och bjuder oss på ett delikat smakprov av Lidholms stora körmusikskatt. Vi går från epokgörande Laudi till den kända … a riveder le stelle. Mattias Skölds födelsedagshyllning till Lidholm, Praise, kröner festprogrammet.

Konserten inleds med ett samtal mellan musikkritikern Camilla Lundberg, dirigenterna Herbert Blomstedt och Anders Eby samt sopranen Marie Alexis.

Ingvar Lidholms körmusik är inte så omfattande, omkring 25 a cappellaverk, men de intar en rangplats i körlitteraturen. På samma sätt som med hans övriga verk speglar de flera olika modernistiska stilar som Lidholm genom åren insupit från kontinenten. Körverken är mycket uppskattade för sin höga kvalitet och Lidholm hade en unik, sensuell känsla för sångrösten. Han samspelade i sextio år med den legendariske kördirigenten Eric Ericson, som han lärt känna i sin ungdom.

I det moderna andliga körverket Laudi, som består av tre körsatser på latin, förenas äldre vokalpolyfoni med modern harmonik. Verket visar spår av Stravinskys Psalmsymfoni och renässansens polyfoni. Lidholm gör tvära kast mellan kärv, dissonant harmonik och tonalt fri polyfoni, unison sång och melodier. Verkets tre satser hålls samman av besläktad tematik och omkväden. Valet av texter beskrev Lidholm så här: ”Det kan tyckas egendomligt att för en lovsång välja texter, där oron och ångesten bildar bakgrunden. Laudi är ett försök till lovsång i en svår tid.”

Med det ikoniska verket gjorde sig Lidholm ett namn, liksom med Fyra körer till texter av barndomsvännen Åke Nilsson (1953). Nilssons texter som Lidholm valde ut till sviten bär även de avtryck av en svår tid; krig, ondska och katastrofer ledsagar människan mot sin undergång, men samtidigt består naturen, bergen, havet och månen. Verket kan liknas vid en körsymfoni i sonatform, där Lidholm går en fin balansgång. Han ställer tolvtonsteknik mot tonalitet, harmoni mot disharmoni och inlemmar dessutom svensk naturlyrik i sviten.

Lidholms tidiga verk avslöjar tydligt att han är en nordisk lyrisk romantiker. Saga och Jungfrulin, till text av Erik Härninger, och Madonnans vaggvisa, till text av Lope de Vega i översättning av Karl August Hagberg, samt För vilsna fötter sjunger gräset till text av Hjalmar Gullberg är alla hämtade ur  samlingen Sex sånger för röst och piano. Styckena är skrivna på 1940-talet, och flera av dem har senare arrangerats för kör. Saga och Jungfrulin är skrivna för manskör respektive damkör, och Madonnans vaggvisa och För vilsna fötter sjunger gräset hör till hans mest kända vokalverk. Blomstervisa till text av Erik Axel Karlfeldt är komponerade vid samma tid och hämtade ur Sånger om kärlek för baryton och piano.

Tondikten …a riveder le stelle är kanske ändå höjdpunkten i Lidholms körmusik. Texten är hämtad ur slutet av Dantes Divina commedia (Den gudomliga komedin) och skildrar hur Dante, i sällskap med Vergilius, till slut lämnar helvetets kretsar och återvänder till den ljusa världen där de i förundran får återse de himmelska stjärnorna i sin fulla prakt. Lidholm sa själv om verket att vi alla längtar efter att komma ut ur världens inferno och ”återse stjärnorna”.

Jämfört med tidigare verk är …a riveder le stelle mera homofont och bottnar i traditionell harmonik. Vandringen skildras målande, först med tunga dissonanta block som planas ut, för att slutligen, vid åsynen av stjärnorna, utbrista i praktfulla 16-stämminga ackord som blir bakgrund till en hög solosoprans lyriska vokaliser. Människan har funnit vägen hem.

Mattias Skölds körstycke Praise skrevs som en hyllning till firandet av Ingvar Lidholms 90-årsdag. Det är ett 12-stämmigt verk för blandad kör a cappella, och är skrivet speciellt för Radiokören. Texterna är hämtade ur samma bibelpassager som Lidholm använde i sitt banbrytande verk Laudi.

Sköld använder kören effektfullt som en orkester, där de 12 stämmorna indelas i sektioner som arbetar med och mot varandra. Varje musikalisk gest leder fram till en ny gest, eller får ett svar i en annan del av kören. Avslutningsvis bildar sopraner och altar en gemensam harmonisk väv, ur vilken tenorer och basar framträder med text direkt från Laudi: Laudate Dominum (Praise the Lord).

Text: Andreas Konvicka


RADIOKÖREN dot 2021/2022
Skriv ut

Medverkande

 

&

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.

Sofi Jeannin är chefsdirigent för BBC Singers sedan 2018 och ledare för Franska radions körskola, Maîtrise de Radio France, sedan 2008. Med naturlig auktoritet och bred kunskap inom många stilar är hon en eftertraktad gästdirigent hos körer och orkestrar runt om i världen. Hon var tidigare chefsdirigent för Choeur de Radio France och har undervisat i kördirigering vid Konservatoriet i Évry i norra Frankrike.

Hon gästar regelbundet ensembler som New Japan Philharmonic, Orchestre National de France, Orchestre Victor Hugo i Franche-Comté, Filharmonica Arad, Chamber Choir Ireland, Norrköpings Symfoniorkester och S:t Jacobs Kammarkör. Hon gjorde i augusti 2017 sin första konsert under BBC Proms, med BBC Singers och City of London Sinfonia.

Hon har studerat vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, vid Konservatoriet i Nice för bland andra Bernard Dutour du Salvert och vid Royal College of Music i London för Paul Spicer, Neil Thompson och David Willcocks. Hon har tilldelats utmärkelser som Akademiska palmen och Arts et Lettres för sina musikaliska gärningar.

Maria Goundorina är sedan november 2009 körledare för Allmänna Sången. Hon undervisar även i körsång på välrenommerade Adolf Fredriks musikklasser i Farsta och håller dessutom kurser i kördirigering och föreläser om rysk konstmusik i Österrike, Tyskland, Nederländerna och Sverige. Hon har avlagt diplomexamen vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva och även studerat musik vid Wiens universitet. Hon har en examen i kördirigering från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där hon studerade för professor Anders Eby. Under studieåren hann hon också såväl leda som sjunga i framstående ensembler i Ryssland, Tyskland och Sverige och deltog framgångsrikt i flera internationella dirigenttävlingar. Bland annat mottog hon 2007 pris för ”bästa tolkning av ett romantiskt verk” under Competition for Young Choir Conductors i Wien, och 2009 var hon en av finalisterna i The Eric Ericson Award i Stockholm.

Musiken

Ungefärliga tider

Efter att den 26-åriga Ingvar Lidholm (1921-2017) år 1947 hade lämnat ifrån sig sitt alldeles nya körverk Laudi, och Eric Ericsons Kammarkör börjat repetera inför uruppförandet, var den allmänna uppfattningen att stycket var omöjligt att framföra. I en intervju berättade Eric Ericson om hur sångarna i hans då ännu ganska nystartade kammarkör ”drevs till förtvivlan av dessa hisnande språng mellan höga toner, detta ansågs först som något helt omöjligt att sjunga!”.
Lidholm hade stor kännedom om rösten och hade själv sjungit både i kör och i sammanhang för solosång. I Göran Bergendals bok Ingvar Lidholm återges ett vackert citat hämtat ur programboken till Lidholmfestivalen i Stockholms konserthus 1986, då tonsättaren i en intervju med Bo Wallner sa: ”Rösten är så nära människan. Egentligen säger detta allt.” Eric Ericsons Kammarkör hade han första gången hört på en konsert hemma hos föräldrarna till körpedagogen Madeleine Thiel, och blivit fascinerad av körens lätta och eleganta uttryck. Dessa röster hade han i åtanke när han komponerade Laudi – och trots Eric Ericsons varsel blev urpremiären en succé.
Musikaliskt kännetecknas Laudi av en starkare förankring i kyrkomusiken än andra verk av Lidholm. Kompositionen bygger på ett dynamiskt växelspel mellan unisona partier och vindlande melodier som påminner om gregoriansk sång. Det svänger och kränger mellan kärva dissonanter och fri polyfoni. Texten kommer från tre bibliska texter: Jobs bok, Joels bok samt Psalm 117, och själv menade Lidholm att han såg de tre texterna som en ”trestrofig dikt” om ett och samma tema. I Sveriges Radios programtidning Röster i Radio skrev kan själv: ”Det kan tyckas egendomligt att för en lovsåg välja texter, där oron och ångesten bildar bakgrunden. Laudi är ett försök till lovsång i en svår tid”. Tiden han syftade på var förstås den samtid som slagits i spillror av det andra världskriget. Av det skälet är Laudi inte bara musikaliskt utan också idémässigt ett verk som ständigt fortsätter att vara aktuellt.

Text: Hedvig Ljungar

Solister:
Lars Johansson Brissman, baryton
Michael Engström, piano

I Ingvar Lidholms musik möter vi de känslosamma klangerna och de eviga frågorna. Kanske särskilt i hans körmusik, den han sedan 20-årsåldern utvecklade i tät kontakt med Eric Ericson och dennes kammarkör.
Ur Dante Alighieris väldiga epos Divina Commedia/Den gudomliga komedin tog Lidholm fasta på slutet, det vill säga passagen då Dante tillsammans med sin ledsagare Vergilius har vandrat genom helvetets kretsar för att, via en dold stig, återvända till himlens härlighet och återse dess stjärnor, …a riveder le stelle. Det är kring denna textrad, och de rader som leder fram till den, som hans fjorton minuter långa körstycke rör sig.

Verket uruppfördes av Radiokören och Eric Ericsons kammarkör 1974 med Marianne Mellnäs som sopransolist och har blivit ett portalverk i svensk körmusik. Det är ett lika dramatiskt som klangmässigt konststycke, och även om melodi och harmoni här spelar större roll än i Lidholms tidigare körverk är det fullt av kluriga intervall, tonala krockar och stora kontraster i såväl rytmik som dynamik.

Körsatsen inleds ordlöst i damstämmorna, på vokalen a i kraftfullt fortissimo och med frekventa glissandon. Det är basarna som, i sitt allra mörkaste läge, inleder texten – Ma la notte risurge – Men natten åter stiger upp – som damstämmorna sedan tar över. Efter den ljudstarka inledningen följer ett mildare och mycket klangfullt polytonalt parti medan texten skildrar hur Dante och Vergilius vandrar allt närmare ljuset.

Efter en generalpaus i styckets mitt befinner sig vandrarna helt nära porten till himlen. Ljuset de möter återspeglas i skimrande ackord med upp till 32 stämmor och plötsligt, på textraden …a riveder le stelle, landar hela kören på ett oväntat och harmoniskt c-durackord, likt en sällsam hemkomst.

Sopransolisten träder in först i styckets slutdel. Beledsagad av långa liggande ackord i körstämmorna, stiger en ordlös och lyrisk melodi mot den öppna och ljusa himlen.

Text: Anna Hedelius

Konserten är inställd pga sjukdom.