arrow

JOHANNESPASSIONEN

Johannespassionen är Johann Sebastian Bachs tolkning av berättelsen om Jesu lidande på korset som den skildras i Johannesevangeliet, och den första passion tonsättaren skrev i Leipzig. Chefsdirigent Daniel Harding leder Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och några av vår tids internationellt allra främsta sångare ­­– Julia Kleiter, Ann Hallenberg, Andrew Staples, Christian Gerhaher och Matthew Rose – i en konsert med musik för reflektion, eftertanke och försoning.

Konserten sändes på Berwaldhallen Play samt i Sveriges Radio P2 fredagen den 2 april kl 19:00.

”I begynnelsen fanns ordet”, lyder de bevingade orden i Johannesevangeliet. Det är en mening vars inflytande är så stort att det är svårt att överblicka. Hur skulle en tillvaro se ut som inte räknar med att vi kan benämna den med ord? Ändå är våra ord och begrepp ofta bristfälliga – och mångtydiga. Vissa mer än andra. Passion är ett sådant ord.

Etymologiskt går passion att härleda till latinets passio, lidande, liksom till pati, vilket kan översättas till tåla eller uthärda. Under romantiken blev passion synonymt med den förnuftsresistenta kärlekskraften. Den innebörden dröjer kvar in i våra dagar, även om vi i sekulärt vardagsspråk också förknippar passion med någonting som man kan känna inför till exempel sitt arbete.

Den kristna passionshistorien både avgränsar och breddar begreppet. Lidandet upptar en stor del av berättelsen – genom Jesu död på korset, men också i form av Petrus förnekelse, och den outhärdliga smärta som handlingen tillfogar både andra och honom själv. Tålamodet är centralt, liksom kärleken: när Jesus axlar synden och offrar sitt liv är det av kärlek till människan.

När Bach komponerade Johannespassionen var han nytillträdd kantor i Leipzig. Stycket uruppfördes 1724, tre år före Matteuspassionen. Därefter spelades det ett antal gånger innan det i samband med Bachs död 1750 lades på hyllan och inte väcktes till liv ordentligt förrän under 1800-talet. I Sverige uppfördes Johannespassionen första gången 1898 under ledning av Wilhelm Stenhammar. När chefsdirigent Daniel Harding nu leder Radiosymfonikerna genom Bachs musik är det tillsammans med några av vår tids allra främsta vokalister från svensk och internationell scen: Julia Kleiter, Ann Hallenberg, Andrew Staples, Christian Gerhaher och Matthew Rose.

Vad har då passionsberättelsen att säga oss i dag? Nathan Söderblom, före detta ärkebiskop, är en av många som kallat Bach för ”den femte evangelisten”. Den något slitna metaforen till trots säger smeknamnet någonting om kraften i Bachs musik. Kanske kan det mänskliga lidande som Bach ger musikalisk dräkt åt i passionsberättelsen fylla en avlastande funktion. Där vi, då livet sviktar, kan vila i att andra burit och kommer att bära på liknande erfarenheter. Att fira påsken med Bachs makalösa tolkning av Johannesevangeliet kan bli ett sätt att minnas smärtan – men också att våga tro på kärlekens tålamod och försoningens kraft.

”I begynnelsen fanns ordet”, berättar Johannesevangeliet, men man kunde också hävda att det i begynnelsen var musiken. Det allra första ljudintryck det lilla barnet erfar är ju ljudet av moderns hjärtslag. När Bach tonsätter evangelietexterna sker en omkastning av ordets förhållande till ljudet – där de luckor som texten inte täcker fylls i av musiken. Kvar dröjer en helhet av insiktsfulla frågor om livets villkor – utan några färdigformulerade svar.

Hedvig Ljungar


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot RADIOKÖREN

dot 2020/2021

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

&

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.

Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2008. Under åren 2015–2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae, med vilka hon uruppförde över 20 verk och gjorde åtskilliga inspelningar och turnéer. 2019 efterträdde hon Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester.

Som gästande konsertmästare har hon spelat med bland andra Londons Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Philharmonia-orkestern. Som solist och musikalisk ledare har hon uppträtt med bland andra Tapiola Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, Trondheim-solistene och australiska ACO Collective. Hon har uppträtt som solist med bland andra Göteborgs Symfoniker, Copenhagen Phil, BBC Skotska Symfoniorkester, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester, med dirigenter såsom Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding.

De senaste åren har hon uruppfört solokonserter av Daniel Börtz, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort mer än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Nyligen släpptes en skiva med verk av Laura Netzel, samt Stockholm Diary inspelad med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert med Simon Crawford-Phillips och Musica Vitae nominerades 2019 till en Grammy Award.

Våren 2020 uppmärksammades hennes inspelning av Mendelssohns stråkoktett, där hon spelade alla instrument och stämmor själv. Ytterligare två inspelningar i samma anda har följt: Britta Byströms oktett A Room of One’s Own, samt Johan Halvorsens Passacaglia inspelad med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.

2001 grundade hon Change Music Festival i Kungsbacka. Hon är även medgrundare av Kungsbacka Pianotrio som givit mer än 700 konserter världen över, och Stockholm Syndrome Ensemble som består av några utav Europas bästa kammarmusiker.

Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.

Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.

Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.

År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.

Julia Kleiter debuterade 2004 på Opéra Bastille som Pamina i Mozarts Trollflöjten under ledning av Jiří Kout och har därefter gjort flera Mozartroller, som Grevinnan i Figaros bröllop, Ilia i Idomeneo och Donna Anna i Don Giovanni. På operascenen har hon arbetat med dirigenter som Daniel Barenboim, Sir John Eliot Gardiner, Nikolaus Harnoncourt och Philippe Jordan och framträtt på bland annat Metropolitan Opera i New York, Wiener Staatsoper och Royal Opera House vid Covent Garden, samt festivalerna i Edinburgh och Salzburg. Bland rollerna ur den romantiska repertoaren finns Eva i Wagners Mästersångarna i Nürnberg och Agathe i Weberns Friskytten. Under säsongen 2022/2023 gjorde hon rolldebut som Fältmarskalkinnan i Strauss Rosenkaveljeren.

Kleiter gästar regelbundet världens stora konsertscener och samarbetar med dirigenter som Riccardo Muti, Jeffrey Tate, Marc Minkowski, Ivor Bolten, René Jacobs och Daniel Harding. De senaste åren har hon bland annat sjungit Brahms Ein deutsches Requiem i London, Haydns Skapelsen i Milano och Berlin, liksom Dvořáks Requiem i Berlin. Under säsongen 2023/24 kan man höra Kleiter i Beethovens nionde symfoni i Leipzig Gewandhaus under ledning av Manfred Honeck samt i Vienna Musikverein med Riccardo Muti.

Mezzosopranen Ann Hallenberg framträder regelbundet vid internationella operahus och festivaler, såsom Teatro alla Scala Milan, Teatro la Fenice Venice, Teatro Real Madrid, Theater an der Wien, Opernhaus Zürich, Opéra National Paris, Théâtre de La Monnaie Brussels, Netherlands Opera Amsterdam, Bayerische Staatsoper München, Staatsoper Berlin, Salzburg Festival, Salzburg Whitsun Festival och Edinburgh Festival. Hon har spelat in över 40 album och har vid två tillfällen, 2014 och 2016, vunnit pris för ”Best Operatic Recital” vid International Opera Awards i London. 2019 tilldelades hon Operapriset av Tidskriften Opera.

Hallenbergs operarepertoar rymmer huvudroller i operor av Rossini, Mozart, Gluck, Händel, Vivaldi, Monteverdi, Purcell, Bizet och Massenet. Hon har sjungit med orkestrar som Berliner Philharmoniker, Leipzig Gewandhaus Orchestra, Orchestre de Paris, Orchestre national de France, Royal Concertgebouw Orchestra, BBC Symphony Orchestra, symfoniorkestrarna i London, Los Angeles, Montréal och Barcelona, Russian National Orchestra, Sveriges Radios Symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna och Danmarks radios symfoniorkester.

Bland kommande engagemang kan nämnas huvudrollen i Agrippina vid Drottningholms slottsteater, Dejanira i Hercules vid Händel Festspiele i Karlsruhe och Galatea i Aci, Galatea e Polifemo vid Opéra de Lyon. Hallenberg kommer även att sjunga Beethovens Missa Solemnis med Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks, Haydns Il ritorno di Tobia vid Müpa-festivalen i Budapest samt Berlioz L’enfance du Christ och Händels Donna, che in ciel, båda under ledning av Sir John Eliot Gardiner.

Evangelisten

Engelske tenoren Andrew Staples är en flitig konsertsångare som uppträtt med dirigenter som Simon Rattle, Daniel Harding, Andrew Manze och Robin Ticciati. Närmast har han gjort Froh i Wagners Rhenguldet på Royal Opera House i London, europaturné med Orchestra of the Age of Enlightenment och Simon Rattle med Bachs Johannespassion samt Brittens War Requiem med Orchestre de Paris och Daniel Harding. Dessutom väntar debuter på såväl Deutsche Staatsoper och Metropolitan Opera. Andrew Staples är också en ofta återkommande gäst i Berwaldhallen. Våren 2020 medverkar han i Beethovens Missa solemnis och Symfoni nr 9, liksom Edward Elgars mäktiga kantat Gerontius dröm. Under Östersjöfestivalen 2019 är han en av flera stjärnsolister som gör Bachs Matteuspassion under ledning av Alan Gilbert. Han debuterade vid Royal Opera House i London som Jacquino i Beethovens Fidelio och har där sedan dess gjort bland annat Flamand i Strauss Capriccio och Artabenes i Thomas Arnes Artaxerxes. Han har spelat in flera stora dramatiska verk på skiva, däribland John Adams opera Doctor Atomic och Bohuslav Martinůs oratorium Gilgamesheposet.

Den tyske barytonen Christian Gerhaher har vigt sin karriär åt konstsången – lieden – tillsammans med sin ständige musikaliske partner, pianisten Gerold Huber. De uppträder regelbundet på de största scenerna världen över, i städer som New York City, Leipzig, Köln, Luxemburg och Milano och på festivaler i exempelvis München, Heidelberg, Luzern och Aix-en-Provence. Gerhaher och Huber undervisar även i lied-interpretation vid Musik- och teaterhögskolan i München och som gästlärare vid Royal Academy of Music i London.

Säsongen 2023/24 ger Gerhaher romanskonserter tillsammans med Gerold Huber i bland annat London, Bern, Wien och Madrid, samt på festivaler i München, Aix-en-Provence och Salzburg. Han återvänder till Berlinerfilharmonikerna i titelrollen i Mendelssohns Elias under ledning av Kirill Petrenko. Dessutom uppträder han med Bostons Symfoniorkester och Gewandhausorkestern i Leipzig, båda gångerna med dirigenten Andris Nelsons. Han medverkar i konsertanta framföranden av Wagners Tannhäuser, Mendelssohn Paulus och Brahms Ein deutsches Requiem i Leipzig och Salzburg. I september 2023 hölls festivalen Liedwoche Elmau för tredje gången, ett evenemang som initierats av Gerhaher och Huber.

Gerhaher har arbetat med dirigenter som Simon Rattle, Daniel Harding, Pierre Boulez och Nikolaus Harnoncourt, och uppträder regelbundet med orkestrar som Londons symfoniorkester, Gewandhausorkestern i Leipzig och Berlinerfilharmonikerna. Han hyllas även för sina sceniska framföranden och har vunnit utmärkelser som Laurence Olivier-priset och teaterpriset Der Faust. På hans rollista finns exempelvis Posa i Verdis Don Carlos, Amfortas i Wagners Parsifal och titelrollerna i Mozarts Don Giovanni, Monteverdis Orfeo och Henzes Der Prinz von Homburg. Titelrollen i Bergs Wozzeck har blivit något av en paradroll.

Andra nämnvärda projekt är exempelvis ett specialarrangemang av Berlioz Les nuits d’été med en stråksextett ledd av Isabelle Faust och ett omfattande konsertprojekt med sånger av Hugo Wolf som gavs i London, Heidelberg, München, Madrid och Salzburg. Han har spelat in flera skivor, varav ett omfattande flerårigt inspelningsprojekt avslutades i september 2021: Robert Schumanns samtliga sånger, självklart inspelade med Gerold Huber.

Jesus

Matthew Rose studerade vid Curtis Institute of Music innan han antogs till the Young Artist Programme vid Covent Garden i London. 2006 gjorde han en uppmärksammad debut vid Glyndebourne Festival Opera som Bottom i Benjamin Brittens En midsommarnattsdröm. För sin rolltolkning belönades Rose med the John Christie Award, och sedan dess har han framträtt vid operahus världen över.

Rose har sjungit med dirigenter som Sir Colin Davis, Gustavo Dudamel, Sir Andrew Davis, Vladimir Jurowski, Sir Charles Mackerras, Yannick Nézet-Seguin and Antonio Pappano. Han har gjort en rad framgångsrika skivinspelningar och vunnit en Grammy i kategorin bästa operainspelning för sin gestaltning av Ratcliffe i Brittens Billy Budd. Bland andra inspelningar kan nämnas Schuberts Winterreise med pianisten Gary Matthewman och Schwanengesang med Malcolm Martineau, båda för Stone Records.

Säsongen 2020/21 har Rose bland annat gjort Stravinskijs Pulcinella med Vladimir Jurowski och London Philharmonic Orchestra, Beethovens nionde symfoni med Orchestre Philharmonique de Radio France under ledning av Vasily Petrenko samt The Creation med Louis Langrée och Cincinnati Symphony. På operascenen kommer Rose under 2021 att sjunga Gremin i Eugene Onegin vid Garsington Opera.

Musiken

Ungefärliga tider

”Om någon av de första kristna skulle uppstå och besöka vår församling och lyssna till en så larmande orgel tillsammans med så många instrument, tror jag inte att de skulle betrakta oss som kristna och som deras efterföljare.”

Så skrev den tyske prästen Christian Gerber 1732 och gav uttryck för en i tiden ganska vanlig uppfattning; den dramatiska musiken i den lutherska kyrkan var att likna vid spektakel vilka hade mycket lite med den kristna tron att göra. Förmodligen åsyftade Gerber bland annat Bachs Matteuspassion och Johannespassion. Vad låg då bakom denna reaktion, som för oss i dag tycks svårbegriplig?

Traditionen att framföra passionshistorien under Stilla veckan går långt tillbaka i historien. Under medeltiden brukade Bibelns texter om Jesu lidande och död sångreciteras av tre sångare; en var berättaren, evangelisten som sjöng i högt röstläge, den andre – bas – reciterade Jesu ord och den tredje gestaltade de övriga talarna i altläge. När lärjungarna eller folkhopen talade, sjöng de tre sångarna tillsammans.

På 1500-talet började man använda sig av flerstämmigt i de partier där grupper av människor framträdde. Nu lät man också församlingen sjunga kända koraler som lades in på lämpliga ställen i passionshistorien. Även de större inlednings- och avslutningskörerna var något nytt. Men fortfarande användes inte några instrument.

Under 1600-talet gjorde sig inflytandet från den nya italienska operan gällande i passionsmusiken med bland annat arior sjungna på en fridiktad text som anslöt till evangelietexten. I vissa fall lämnade man nästan helt Bibelns text till förmån för den fridiktade. Det skrevs en rad libretton i denna stil, vilka fick många av kyrkans män att protestera och kämpa för att bevara liturgin mot allt som kunde anses operamässigt. En av de mest använda passionstexterna skrevs av Heinrich Brockes (1680-1747) år 1712, vilken tonsattes av både Händel och Teleman och ur vilken även Bach hämtade valda delar för till Johannespassionen.

Så kan man kortfattat teckna bakgrunden till den Johannespassion som den nytillträdde kantorn i S:t Thomaskyrkan i Leipzig framförde 1724. Det är också bakgrunden till den oro som kyrkorådet gav uttryck för när man hoppades att den nye kantorn skulle avhålla sig från de teatraliska tendenser i påskmusiken som hade spritt sig i de nordtyska städerna.

Kyrkorådets oro var obefogad, eftersom Bach medvetet i sin Johannespassion snarare markerade en återgång till traditionen, både till form och till innehåll. Det mest väsentliga för formen är köravsnitten, där Bach utnyttjar textens dramatik; folkhopens grymhet, fariséernas list och hat, soldaternas hån. Köravsnitten är inte idémässigt viktiga, men ger verket en form där dessa omramar de evangelietexter som var centrala i Bachs kristna livsåskådning. Det är Johannesevangeliets framställning av Jesus Kristus som Guds son och hela mänsklighetens frälsare i kapitel 18 och 19, samt några texter ur Matteusevangeliet. Visst använde sig Bach av fridiktade texter i koraler, arior och de omramade körerna, men det råder ingen tvekan om att evangelietexten är fundamentet.

Passionshistorien gav Bachs geni ett väldigt spelrum, där han i sina tonmålningar gestaltade textens stämningar och känslor. Evangelisten återger bibeltexten och melodin följer språkets naturliga rytm. Men när texten berättar om särskild kraft eller smärta växlar Bach tempo och spetsar till harmoniken. Ariorna är kommentarer till evangelietexten och är fridiktade. Det är den enskilda människans tankar över det som händer. Bach använder sig i ariorna av två solister, en vokal och en instrumental. Vilka solisterna är bestäms av textens innehåll och karaktär; uttrycker texten glädje sjunger en sopran tillsammans med en flöjt, klagan uttrycks med en alt och till exempel ett engelskt horn, feststämning med en bas och trumpet. Koralerna, som Bach med stor finkänslighet har infogat i sammanhanget, är den kristna församlingens reflektioner över passionshistorien. Texten är fridiktad men melodin var mycket välkänd av församlingen, vilket gav åhörarna utrymme för både igenkännande och identifikation.

Johannespassionen var ett av de första verk som Bach framförde efter sin ankomst till Leipzig. Första gången var den 7 april 1724, men sedan framfördes det ytterligare tre gånger, den sista gången bara ett par år innan Bach dog. Med Bachs död glömdes körverken bort, och passionerna blev liggande ända fram till 1829, då Felix Mendelssohn på nytt kunde framföra dessa verk, vilket blev början på en Bachrenässans. Första gången som Johannespassionen framfördes i Sverige var 1898 med Wilhelm Stenhammar som dirigent. I dag framförs Johannespassionen regelbundet. Bachs mästerliga kombination av text och musik talar till oss – både troende och icke troende – på ett tidlöst sätt.

Bengt Arwén

Ungefärlig konsertlängd: 2 h

Nyfiken på: Johannespassionen – passion i vår tid är avsnitt 2 i Berwaldhallens nya samtalsserie som utforskar musiken ur nya vinklar. Gäster är ärkebiskop Antje Jackelén, musikvetaren Bodil Asketorp och Johan Korssell, programledare i P2. Berwaldhallens redaktör Hedvig Ljungar leder samtalet.
Se samtalet på Berwaldhallen Play.

Läs den svenska översättningen av Johannespassionen här.

Framförandet visas samtidigt på medici.tv