arrow

JOHANNESPASSIONEN

Johannespassionen är Johann Sebastian Bachs tolkning av berättelsen om Jesu lidande på korset som den skildras i Johannesevangeliet, och den första passion tonsättaren skrev i Leipzig. Chefsdirigent Daniel Harding leder Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och några av vår tids internationellt allra främsta sångare ­­– Julia Kleiter, Ann Hallenberg, Andrew Staples, Christian Gerhaher och Matthew Rose – i en konsert med musik för reflektion, eftertanke och försoning.

Konserten sändes på Berwaldhallen Play samt i Sveriges Radio P2 fredagen den 2 april kl 19:00.

”I begynnelsen fanns ordet”, lyder de bevingade orden i Johannesevangeliet. Det är en mening vars inflytande är så stort att det är svårt att överblicka. Hur skulle en tillvaro se ut som inte räknar med att vi kan benämna den med ord? Ändå är våra ord och begrepp ofta bristfälliga – och mångtydiga. Vissa mer än andra. Passion är ett sådant ord.

Etymologiskt går passion att härleda till latinets passio, lidande, liksom till pati, vilket kan översättas till tåla eller uthärda. Under romantiken blev passion synonymt med den förnuftsresistenta kärlekskraften. Den innebörden dröjer kvar in i våra dagar, även om vi i sekulärt vardagsspråk också förknippar passion med någonting som man kan känna inför till exempel sitt arbete.

Den kristna passionshistorien både avgränsar och breddar begreppet. Lidandet upptar en stor del av berättelsen – genom Jesu död på korset, men också i form av Petrus förnekelse, och den outhärdliga smärta som handlingen tillfogar både andra och honom själv. Tålamodet är centralt, liksom kärleken: när Jesus axlar synden och offrar sitt liv är det av kärlek till människan.

När Bach komponerade Johannespassionen var han nytillträdd kantor i Leipzig. Stycket uruppfördes 1724, tre år före Matteuspassionen. Därefter spelades det ett antal gånger innan det i samband med Bachs död 1750 lades på hyllan och inte väcktes till liv ordentligt förrän under 1800-talet. I Sverige uppfördes Johannespassionen första gången 1898 under ledning av Wilhelm Stenhammar. När chefsdirigent Daniel Harding nu leder Radiosymfonikerna genom Bachs musik är det tillsammans med några av vår tids allra främsta vokalister från svensk och internationell scen: Julia Kleiter, Ann Hallenberg, Andrew Staples, Christian Gerhaher och Matthew Rose.

Vad har då passionsberättelsen att säga oss i dag? Nathan Söderblom, före detta ärkebiskop, är en av många som kallat Bach för ”den femte evangelisten”. Den något slitna metaforen till trots säger smeknamnet någonting om kraften i Bachs musik. Kanske kan det mänskliga lidande som Bach ger musikalisk dräkt åt i passionsberättelsen fylla en avlastande funktion. Där vi, då livet sviktar, kan vila i att andra burit och kommer att bära på liknande erfarenheter. Att fira påsken med Bachs makalösa tolkning av Johannesevangeliet kan bli ett sätt att minnas smärtan – men också att våga tro på kärlekens tålamod och försoningens kraft.

”I begynnelsen fanns ordet”, berättar Johannesevangeliet, men man kunde också hävda att det i begynnelsen var musiken. Det allra första ljudintryck det lilla barnet erfar är ju ljudet av moderns hjärtslag. När Bach tonsätter evangelietexterna sker en omkastning av ordets förhållande till ljudet – där de luckor som texten inte täcker fylls i av musiken. Kvar dröjer en helhet av insiktsfulla frågor om livets villkor – utan några färdigformulerade svar.

Hedvig Ljungar


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot RADIOKÖREN
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

Sedan 1979 är Sveriges Radios Symfoniorkesters hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når orkestern varje vecka miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Flera av orkesterns konserter visas också på Berwaldhallen Play och i Sveriges Television, vilket ger publiken ytterligare möjligheter att komma riktigt nära en av världens bästa orkestrar.

”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007 och de senaste åren även orkesterns konstnärlige ledare. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!” Orkestern är också stolt över att ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent sedan 2018.

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, samt Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare av Östersjöfestivalen.

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

Säsongen 2019–2020 tillträder Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att framföra nyskriven musik, något som fortfarande är en viktig ledstjärna för kören.

Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och en internationellt efterfrågad solist med gästspel hos bland andra Academy of St Martin in the Fields, BBC Scottish Symphony Orchestra, Sjællands Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Hon har varit konstnärlig ledare för Musica Vitae sedan hösten 2015 och efterträdde hösten 2019 Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens kammarorkester. Hon har även verkat som konstnärlig ledare med bland andra Trondheim Solistene, Oulu Sinfonietta, Gävle symfoniorkester och australiska ACO Collective.

Hon har de senaste åren uruppfört violinkonserter av Helen Grime, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson och spelat in både Carl Nielsens och Britta Byströms konserter på skiva. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert för violin och piano med Musica Vitae och Simon Crawford-Phillips Grammynominerades 2019. Hon har även gjort ett antal inspelningar med sin hyllade ensemble Kungsbacka Pianotrio, som givit mer än 700 konserter världen över och grundat Change Music Festival.

Sedan 2008 är hon ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Våren 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

Daniel Harding är chefsdirigent och konstnärlig ledare för Sveriges Radios Symfoniorkester. Han är även konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och dessutom hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra som han jobbat med i över 20 år. Han är en av få dirigenter som varje säsong bjuds in till att leda världens främsta orkestrar som Berlinfilharmonikerna, Concergebouworkestern och Wienfilharmonikerna, och dessutom en utbildad pilot.

Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid exempelvis La Scala i Milano, Theater an der Wien, Royal Opera House i London och festivalerna i Salzburg och Aix-en-Provence. Han har gjort ett stort antal skivinspelningar, som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonserter nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Hardings kontrakt som chefsdirigent är förlängt till våren 2023. Hösten 2019 fick han dessutom en ny roll, som orkesterns förste konstnärlige ledare med övergripande ansvar för orkesterns konstnärliga vision. Det nya uppdraget omfattar även möjligheten att skapa nya programformat och metoder för att presentera klassisk musik på ett nytt sätt.

Julia Kleiter debuterade 2004 på Opéra Bastille som Pamina i Mozarts Trollflöjten under ledning av Jiří Kout. Därefter sjöng hon under tio års tid rollen i ett flertal produktioner, bland annat i Madrid, Zürich och München, vid Metropolitan Opera i New York och vid festivalerna i Edinburgh och Salzburg. 2014 återvände hon till Paris i rollen – den här gången under ledning av Philippe Jordan.

Bland Kleiters senaste uppdrag kan nämnas en streamad uppsättning av Schön ist die Welt vid Bayerische Staatsoper, Contessa i Figaros bröllop vid the Royal Opera House, Covent Garden under ledning av Sir John Eliot Gardiner, Ilia i Idomeneo i Graz och Zürich under ledning av Nikolaus Harnoncourt, Donna Anna i en halvscenisk Don Giovanni med Basler Kammerorchester samt Eva i Mästersångarna i Nürnberg med Kirill Petrenko i München, med Philippe Jordan i Paris och med Daniel Barenboim in Berlin. Bland kommande uppdrag finns Mästersångarna i Nürnberg i München, Così fan tutte i Hamburg, Figaros bröllop i Dresden och Rosenkavaljeren i Bryssel. 2023 sjunger Julia Kleiter Friskytten i Hamburg och i München.

Som konsertsångerska gästar Kleiter regelbundet världens stora konsertscener och samarbetar med dirigenter som Helmut Rilling, Riccardo Muti, Jeffrey Tate, Marc Minkowski, Ivor Bolten, René Jacobs, Christoph Poppen, Daniel Harding och Marek Janowski. De senaste åren har hon bland annat sjungit Schumanns Das Paradies und die Peri i Zürich, Brahms Ein deutsches Requiem i London, Haydns Schöpfung i Milano och Berlin liksom Bruckners Te Deum i München och Dvořáks Requiem i Berlin.

Mezzosopranen Ann Hallenberg framträder regelbundet vid internationella operahus och festivaler, såsom Teatro alla Scala Milan, Teatro la Fenice Venice, Teatro Real Madrid, Theater an der Wien, Opernhaus Zürich, Opéra National Paris, Théâtre de La Monnaie Brussels, Netherlands Opera Amsterdam, Bayerische Staatsoper München, Staatsoper Berlin, Salzburg Festival, Salzburg Whitsun Festival och Edinburgh Festival. Hon har spelat in över 40 album och har vid två tillfällen, 2014 och 2016, vunnit pris för ”Best Operatic Recital” vid International Opera Awards i London. 2019 tilldelades hon Operapriset av Tidskriften Opera.

Hallenbergs operarepertoar rymmer huvudroller i operor av Rossini, Mozart, Gluck, Händel, Vivaldi, Monteverdi, Purcell, Bizet och Massenet. Hon har sjungit med orkestrar som Berliner Philharmoniker, Leipzig Gewandhaus Orchestra, Orchestre de Paris, Orchestre national de France, Royal Concertgebouw Orchestra, BBC Symphony Orchestra, symfoniorkestrarna i London, Los Angeles, Montréal och Barcelona, Russian National Orchestra, Sveriges Radios Symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna och Danmarks radios symfoniorkester.

Bland kommande engagemang kan nämnas huvudrollen i Agrippina vid Drottningholms slottsteater, Dejanira i Hercules vid Händel Festspiele i Karlsruhe och Galatea i Aci, Galatea e Polifemo vid Opéra de Lyon. Hallenberg kommer även att sjunga Beethovens Missa Solemnis med Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks, Haydns Il ritorno di Tobia vid Müpa-festivalen i Budapest samt Berlioz L’enfance du Christ och Händels Donna, che in ciel, båda under ledning av Sir John Eliot Gardiner.

 

 

Evangelisten

Engelske tenoren Andrew Staples är en flitig konsertsångare som uppträtt med dirigenter som Simon Rattle, Daniel Harding, Andrew Manze och Robin Ticciati. Närmast har han gjort Froh i Wagners Rhenguldet på Royal Opera House i London, europaturné med Orchestra of the Age of Enlightenment och Simon Rattle med Bachs Johannespassion samt Brittens War Requiem med Orchestre de Paris och Daniel Harding. Dessutom väntar debuter på såväl Deutsche Staatsoper och Metropolitan Opera. Andrew Staples är också en ofta återkommande gäst i Berwaldhallen. Våren 2020 medverkar han i Beethovens Missa solemnis och Symfoni nr 9, liksom Edward Elgars mäktiga kantat Gerontius dröm. Under Östersjöfestivalen 2019 är han en av flera stjärnsolister som gör Bachs Matteuspassion under ledning av Alan Gilbert. Han debuterade vid Royal Opera House i London som Jacquino i Beethovens Fidelio och har där sedan dess gjort bland annat Flamand i Strauss Capriccio och Artabenes i Thomas Arnes Artaxerxes. Han har spelat in flera stora dramatiska verk på skiva, däribland John Adams opera Doctor Atomic och Bohuslav Martinůs oratorium Gilgamesheposet.

Christian Gerhaher är en av vår tids främsta romanssångare. Tillsammans med pianisten Gerold Huber har han i över 30 år gjort kritikerrosade konserter och hyllade inspelningar. Utöver klassiska romanser av tonsättare som Schumann och Schubert har Gerhaher och Huber även tolkat nyare verk – 2018 uruppförde de Wolfgang Rihms Tasso-Gedanken.

Gerhaher är även en eftertraktad operasångare med roller som Papageno i Trollflöjten, Rodrigo i Don   Carlos och titelrollerna i Monteverdis Orfeo, Mozarts Don Giovanni och Bergs Wozzeck. Den ständiga paradrollen Wolfram i Wagners Tannhäuser har han gjort i Berlin, Wien, London och München. Gerhaher har på senare år sjungit Amfortas i Wagners Parsifal och gjorde 2018 Nikolaus Lenau i världspremiären av Heinz Holligers Lunea på Zürichoperan.

På Gerhahers konsertrepertoar finns bland annat Mahlers Das Lied von der Erde, Schumanns Das Paradies und die Peri, Mendelssohns Elias och Schumanns Scener ur Goethes Faust. Gerhaher är hedersprofessor vid Münchens musik- och teaterhögskola, har tilldelats den tyska hederstiteln Bayerischer Kammersänger och mottagit Maximiliansorden för konst och vetenskap.

Jesus

Matthew Rose studerade vid Curtis Institute of Music innan han antogs till the Young Artist Programme vid Covent Garden i London. 2006 gjorde han en uppmärksammad debut vid Glyndebourne Festival Opera som Bottom i Benjamin Brittens En midsommarnattsdröm. För sin rolltolkning belönades Rose med the John Christie Award, och sedan dess har han framträtt vid operahus världen över.

Rose har sjungit med dirigenter som Sir Colin Davis, Gustavo Dudamel, Sir Andrew Davis, Vladimir Jurowski, Sir Charles Mackerras, Yannick Nézet-Seguin and Antonio Pappano. Han har gjort en rad framgångsrika skivinspelningar och vunnit en Grammy i kategorin bästa operainspelning för sin gestaltning av Ratcliffe i Brittens Billy Budd. Bland andra inspelningar kan nämnas Schuberts Winterreise med pianisten Gary Matthewman och Schwanengesang med Malcolm Martineau, båda för Stone Records.

Säsongen 2020/21 har Rose bland annat gjort Stravinskijs Pulcinella med Vladimir Jurowski och London Philharmonic Orchestra, Beethovens nionde symfoni med Orchestre Philharmonique de Radio France under ledning av Vasily Petrenko samt The Creation med Louis Langrée och Cincinnati Symphony. På operascenen kommer Rose under 2021 att sjunga Gremin i Eugene Onegin vid Garsington Opera.

Musiken

Ungefärliga tider

”Om någon av de första kristna skulle uppstå och besöka vår församling och lyssna till en så larmande orgel tillsammans med så många instrument, tror jag inte att de skulle betrakta oss som kristna och som deras efterföljare.”

Så skrev den tyske prästen Christian Gerber 1732 och gav uttryck för en i tiden ganska vanlig uppfattning; den dramatiska musiken i den lutherska kyrkan var att likna vid spektakel vilka hade mycket lite med den kristna tron att göra. Förmodligen åsyftade Gerber bland annat Bachs Matteuspassion och Johannespassion. Vad låg då bakom denna reaktion, som för oss i dag tycks svårbegriplig?

Traditionen att framföra passionshistorien under Stilla veckan går långt tillbaka i historien. Under medeltiden brukade Bibelns texter om Jesu lidande och död sångreciteras av tre sångare; en var berättaren, evangelisten som sjöng i högt röstläge, den andre – bas – reciterade Jesu ord och den tredje gestaltade de övriga talarna i altläge. När lärjungarna eller folkhopen talade, sjöng de tre sångarna tillsammans.

På 1500-talet började man använda sig av flerstämmigt i de partier där grupper av människor framträdde. Nu lät man också församlingen sjunga kända koraler som lades in på lämpliga ställen i passionshistorien. Även de större inlednings- och avslutningskörerna var något nytt. Men fortfarande användes inte några instrument.

Under 1600-talet gjorde sig inflytandet från den nya italienska operan gällande i passionsmusiken med bland annat arior sjungna på en fridiktad text som anslöt till evangelietexten. I vissa fall lämnade man nästan helt Bibelns text till förmån för den fridiktade. Det skrevs en rad libretton i denna stil, vilka fick många av kyrkans män att protestera och kämpa för att bevara liturgin mot allt som kunde anses operamässigt. En av de mest använda passionstexterna skrevs av Heinrich Brockes (1680-1747) år 1712, vilken tonsattes av både Händel och Teleman och ur vilken även Bach hämtade valda delar för till Johannespassionen.

Så kan man kortfattat teckna bakgrunden till den Johannespassion som den nytillträdde kantorn i S:t Thomaskyrkan i Leipzig framförde 1724. Det är också bakgrunden till den oro som kyrkorådet gav uttryck för när man hoppades att den nye kantorn skulle avhålla sig från de teatraliska tendenser i påskmusiken som hade spritt sig i de nordtyska städerna.

Kyrkorådets oro var obefogad, eftersom Bach medvetet i sin Johannespassion snarare markerade en återgång till traditionen, både till form och till innehåll. Det mest väsentliga för formen är köravsnitten, där Bach utnyttjar textens dramatik; folkhopens grymhet, fariséernas list och hat, soldaternas hån. Köravsnitten är inte idémässigt viktiga, men ger verket en form där dessa omramar de evangelietexter som var centrala i Bachs kristna livsåskådning. Det är Johannesevangeliets framställning av Jesus Kristus som Guds son och hela mänsklighetens frälsare i kapitel 18 och 19, samt några texter ur Matteusevangeliet. Visst använde sig Bach av fridiktade texter i koraler, arior och de omramade körerna, men det råder ingen tvekan om att evangelietexten är fundamentet.

Passionshistorien gav Bachs geni ett väldigt spelrum, där han i sina tonmålningar gestaltade textens stämningar och känslor. Evangelisten återger bibeltexten och melodin följer språkets naturliga rytm. Men när texten berättar om särskild kraft eller smärta växlar Bach tempo och spetsar till harmoniken. Ariorna är kommentarer till evangelietexten och är fridiktade. Det är den enskilda människans tankar över det som händer. Bach använder sig i ariorna av två solister, en vokal och en instrumental. Vilka solisterna är bestäms av textens innehåll och karaktär; uttrycker texten glädje sjunger en sopran tillsammans med en flöjt, klagan uttrycks med en alt och till exempel ett engelskt horn, feststämning med en bas och trumpet. Koralerna, som Bach med stor finkänslighet har infogat i sammanhanget, är den kristna församlingens reflektioner över passionshistorien. Texten är fridiktad men melodin var mycket välkänd av församlingen, vilket gav åhörarna utrymme för både igenkännande och identifikation.

Johannespassionen var ett av de första verk som Bach framförde efter sin ankomst till Leipzig. Första gången var den 7 april 1724, men sedan framfördes det ytterligare tre gånger, den sista gången bara ett par år innan Bach dog. Med Bachs död glömdes körverken bort, och passionerna blev liggande ända fram till 1829, då Felix Mendelssohn på nytt kunde framföra dessa verk, vilket blev början på en Bachrenässans. Första gången som Johannespassionen framfördes i Sverige var 1898 med Wilhelm Stenhammar som dirigent. I dag framförs Johannespassionen regelbundet. Bachs mästerliga kombination av text och musik talar till oss – både troende och icke troende – på ett tidlöst sätt.

Bengt Arwén

Ungefärlig konsertlängd: 2 h

Nyfiken på: Johannespassionen – passion i vår tid är avsnitt 2 i Berwaldhallens nya samtalsserie som utforskar musiken ur nya vinklar. Gäster är ärkebiskop Antje Jackelén, musikvetaren Bodil Asketorp och Johan Korssell, programledare i P2. Berwaldhallens redaktör Hedvig Ljungar leder samtalet.
Se samtalet på Berwaldhallen Play.

Läs den svenska översättningen av Johannespassionen här.

Framförandet visas samtidigt på medici.tv