arrow

Harding möter Isabelle Faust

Den här konserten har verkligen allt. En dramatisk kantat för orkester, kör och sångsolister, ett av körrepertoarens mest berörande verk och en banbrytande solokonsert för violin och orkester. Världsberömda Isabelle Faust har Schönbergs musik nära sitt hjärta. Äntligen framför hon hans Violinkonsert i Berwaldhallen, Radiokören briljerar i hans körverk Friede auf Erden och Mendelssohns tonsättning av Goethes Die erste Walpurgisnacht är en allegori om förtryck och motstånd.

I en intervju i The Guardian i april 2017 fick Isabelle Faust frågan om vilken lp-inspelning som var den första hon köpt. Hon svarade sextetten Verklärte Nacht av Arnold Schönberg, spelad av LaSalle-kvartetten, en inspelning som sedan dess är hennes favorit. Själv förknippas hon kanske främst med sina tolkningar av Bach och andra stora mästare, och spelade Bartóks första och andra violinkonserter vid sin senaste konsert på Berwaldhallen 2012. Nu är tiden inne för Schönbergs ökänt svåra Violinkonsert, och det sägs att violinisten behöver sex fingrar för att kunna spela den.

Schönberg började skissa på verket redan 1933 i Wien, men fick lägga det på hyllan när han på grund av sin judiska börd var tvungen fly till USA. Han hade konverterat till protestantism, men det var inte längre något skydd mot den allt brutalare antisemitismen. När konserten var färdigskriven gick frågan om violinsolot först till svågern Rudolf Kolisch som, liksom senare Jascha Heifetz, förskräckt tackade nej. Schönberg sade själv att ”jag kan vänta på den rätta”.

Den rätte dök så småningom upp i en bekant från Wien, Louis Krasner, som tackade ja med förbehållet att få ägna två år åt instuderingen. De hade träffats i Wien under kollegan Alban Bergs arbete med sin violinkonsert, som Krasner också uruppförde. Schönbergs Violinkonsert tillhör hans mest konstfulla och helgjutna seriella verk, där han utvidgar formen till det större formatet på ett nästan neoklassiskt sätt.

Den unge Felix Mendelssohn, precis som Schönberg en tonsättare av judisk börd, presenterades för Johann Wolfgang von Goethe 1830 av sin mentor och lärare Carl Friedrich Zelter. Goethes text var från början tänkt att tonsättas av Zelter själv, men efter två misslyckade försök fick Mendelssohn chansen. Han skrev en första version 1831 som reviderades genomgripande inför publiceringen 1843.

Die erste Walpurgisnacht tränger sig in som en kil mellan de tydligt Bach-influerade oratorierna Paulus och Elias och skiljer sig markant från dessa genom att vara mycket mer romantisk i sin uppbyggnad. Goethes ballad utspelar sig i övergången mellan hedendom och kristendom. Druiderna i Harz-bergen vill fira in våren på ett för dem traditionellt vis, men är förbjudna av den kristna makteliten. De kommer på att de ska spela de kristna ett spratt, klär ut sig till djävlar och demoner och lyckas på så sätt skrämma iväg de kristna.

Oratoriet speglar i mångt och mycket Mendelssohns egen dilemma: fostrad och uppväxt som protestant, men samtidigt aldrig riktigt accepterad av sin samtid och aldrig heller fullt avskuren från sitt judiska arv.

Text: Andreas Konvicka


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER arrow RADIOKÖREN Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges orkester. Oavsett var i landet du bor kan du lyssna på orkesterns konserter i Sveriges Radio P2 i etern och på webben och flera av dem visas också i Sveriges Television. Varje år framför orkestern älskade verk ur den klassiska repertoaren och nyskriven musik av spännande, samtida tonsättare. Dessutom samarbetar de med framstående jazz-, pop- och rockartister och strävar ständigt efter att utvecklas och bryta ny mark.

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Under de första 40 åren ansvarade en rad olika musikprofiler för den radiosända orkestermusiken. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har sedan dess, under enastående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, formats till en internationellt ryktbar konstmusikensemble i toppklass. Sedan 2007 är Daniel Harding orkesterns chefsdirigent som säsongen 2016–2017 firade sitt tioårsjubileum med att göra tre av 1800-talets stora symfoniska verk.

Orkestern turnerar regelbundet och blir ofta inbjuden till internationella festivaler och konserthus. Våren 2016 turnerade de i Europa tillsammans med Mozart-specialisten Maria João Pires och den uppmärksammade violinisten Veronika Eberle. Under 2014 gästade de såväl påskfestivalen i Aix-en-Provence som the BBC Proms i London. I maj 2017 gjorde orkestern en stor turné med musik av bland andra Ravel, Dvořák och Mahler. Tillsammans med den Grammybelönade violinisten Joshua Bell besökte de bland annat Wien, Salzburg och Milano. Under Östersjöfestivalen 2017 uruppförde Sveriges Radios Symfoniorkester Aeterna av Anders Hillborg, ett beställningsverk som är en del av ett filmprojekt om FN:s 17 miljömål. Festivalen avslutades med Mahlers Symfoni nr 6 under ledning av chefsdirigent Daniel Harding.

I augusti 2018 avslutade orkestern den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers Symfoni nr 8, med vilken de bara veckan innan öppnat den sextonde Östersjöfestivalen. Säsongen 2018–2019 omfattar flera stora verk för kör och orkester som Brahms Requiem och Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht. Sveriges Radios Symfoniorkester är också mycket stolta att presentera sin nye förste gästdirigent, Klaus Mäkelä, som kommer att göra tre konserter under säsongen med bland annat Sjostakovitjs femte, sjätte och sjunde symfonier. Andra uppmärksammade gästspel är Malin Byström, Christian Gerhaher, dirigenten Mirga Gražinytė-Tyla och pianisten Conrad Tao. I november 2018 åker orkestern på en ny, omfattande Europaturné och i september gästade de dessutom Anima Mundi Festival i Pisa.

Radiokören är som en bergsbestigare i musikvärlden. Flera hundra år av svensk a cappella-tradition i kombination med framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar, liksom samarbeten med några av världens bästa dirigenter, har etablerat Radiokören som en av de främsta ensemblerna i sitt slag. Genom Sveriges Radio P2 når kören inte bara konsertpubliken utan också en mängd lyssnare i etern och på webben.

I maj 1925 hade Radiokören sin allra första konsert och ribban lades högt redan från början. När ensemblen grundades var ett av dess uppdrag att ”verka på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå”. Den legendariske körledaren Eric Ericson utvecklade kören till en världsberömd ensemble och under hans ledning lockades tonsättare som Paul Hindemith, Frank Martin och Igor Stravinsky till Stockholm. Där fick de höra sin musik framförd som de aldrig hört den tidigare. Även svenska tonsättare skrev körmusik på nya sätt, inspirerade av den unika ensemblens möjligheter.

I januari 2011 utsågs Radiokören till en av världens tio bästa körer av den brittiska tidskriften Gramophone. Körens skivinspelningar har belönats med exempelvis det prestigefyllda Edison Klassiek (Mass & Motets, 2015) och Diapason d’Or (Nordic Sounds, 2011). Regelbundna turnéer hör till körens verksamhet och vid utdelningen av Musikexportpriset 2010 belönades ensemblen med regeringens hederspris för att de ”under mer än ett halvsekel satt den svenska körmusiken på kartan”. I november 2017 gästade Radiokören Lincoln Center i New York City tillsammans med Svenska Kammarorkestern och dirigent Thomas Dausgaard med Beethovens Missa solemnis. I april 2018 gjorde de Mozarts Mässa c-moll med Berlinfilharmonikerna under ledning av Daniel Harding vid tre utsålda konserter och tidningen Tagesspiegel skrev: ”Det är med rätta kören anses vara en av de bästa av sitt slag.”

Under säsongen 2018–2019 kommer Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester att göra flera storslagna verk för kör och orkester, som Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht och Brahms Ein deutsches Requiem. Naturligtvis hyllar kören sin tidigare chefsdirigent, Eric Ericson, med en jubileumskonsert helt i Ericsons egen anda med banbrytande ny musik och portalverk ur körrepertoaren. Samarbetet med Jacob Mühlrad fortsätter med ett nytt uruppförande i november 2018, det mångbottnade stycket Time. Under säsongen uruppför Radiokören även spännande ny musik av Ylva Skog, Malin Bång, Lisa Streich och högaktuella Raminta Šerkšnytė. I april 2019 väntar en gränsöverskridande konsert med den prisbelönade sångerskan Ane Brun och dirigent Hans Ek. Ett nytt år fyllt av överraskningar och fantastisk musik.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007. Han är även avgående chefsdirigent för Orchestre de Paris, konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och hedersdirigent hos Mahler Chamber Orchestra, som han jobbat med i över 20 år. Harding gästar regelbundet framstående orkestrar som Wienfilharmonikerna, Staatskapelle Dresden och Concertgebouworkestern i Amsterdam. Han har gjort flera prisbelönade skivinspelningar som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonsert nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Harding började spela trumpet som barn, men i tonåren tog intresset för dirigering över. Som sjuttonåring satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Sir Simon Rattle vid Birminghams symfoniorkester i ett år. Han avslutade sin tid med att själv leda orkestern, vilket blev hans professionella debut som dirigent.

I augusti 2018 avslutade Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers storslagna Symfoni nr 8 tillsammans med internationella stjärnsolister som Karen Cargill och Christopher Maltman. I september gästade de Anima Mundi-festivalen i Pisa och i november åker orkestern på en omfattande Europaturné med konserter i bland annat Tyskland, Österrike och Schweiz. Harding är även en eftertraktad operadirigent med återkommande engagemang vid exempelvis La Scala i Milano, Wiener Staatsoper och festivalen i Aix-en-Provence.

Harding är angelägen att utbilda och inspirera sin publik. Han vill att barn och ungdomar själva skall få uppleva musiken med instrument i händerna och att publiken får en fördjupad relation till – och därmed också förståelse av – musiken. ”Jag vill förmedla att musik är mer än en kort förströelse,” säger Harding. ”Den är en del av våra liv och jag tror att när publiken blir medveten om det kommer de att lyssna på ett annat sätt.”

Marc Korovitch är chefsdirigent för Paris ungdomskör, Jeune chœur de Paris, och arbetar regelbundet med bland andra Franska radions kör och den framstående franska kören Accentus. Med SWR Vokalensemble har han bland annat spelat in Ravels Daphnis och Chloé och framfört Berlioz Romeo och Julia, även tillsammans med NDR Chor. 2017 deltog Korovitch och kören Accentus vid invigningen av det nya konserthuset La Seine Musicale i Paris. Han uppträder vid festivaler runt om i världen som Mozartwoche i Salzburg, Festival de Radio-France i Montpellier, Mostly Mozart Festival i New York och Recontres Musicales i Évian i Frankrike.

Isabelle Faust gör genomtänkta och trollbindande tolkningar av såväl Heinrich Bibers som Helmut Lachenmanns musik som fördjupar och belyser musikens sammanhang i vår tid liksom då den skrevs. Säsongen 2018–2019 är hon Artist-in-Residence vid Kölner Philharmonie. Hon har spelat med världens största orkestrar som Berlinfilharmonikerna, Boston Symphony Orchestra, NHK Symphony Orchestra och Baroque Orchestra Freiburg. Hon spelar såväl stora solokonserter som historiskt korrekta tolkningar av tidig musik.

Mezzosopranen Ingrid Tobiasson var under 18 år anställd vid Kungliga Operan i Stockholm där hon bländade publik och kritiker som bland annat Kundry i Wagners Parsifal. Till hennes främsta roller räknas titelrollen i Bizets Carmen och Elisabet i Gaetano Donizettis Maria Stuart. Hon utnämndes till hovsångerska 2000 och tilldelades Jussi Björlingstipendiet året därpå. Mer nyligen gjorde hon rollen som Lady Bracknell i B. Tommy Anderssons opera efter Oscar Wildes The Importance of Being Earnest på Vadstena slott. Bland hennes många skivinspelningar finns Ingvar Lidholms Ett drömspel, Korngolds Die tote Stadt och Kerstin Jeppssons sångcykel Impossible.

Tenoren Bernard Richter har studerat i Neuchâtel och var under flera år medlem av operastudion i sin hemstad Biel. Han är återkommande gäst vid exempelvis Bayerska statsoperan, Opernhaus Zürich, Théâtre des Champs-Élysées och Theater an der Wien. Som konsertsångare har han uppträtt med framstående orkestrar som Berlinsymfonikerna och Gewandhausorchester Leipzig samt vid festivaler i Salzburg, Verbier och Graz, med flera. Bland hans senaste roller kan nämnas Don Ottavio i Mozarts Don Givanni vid Opernhaus Zürich, Chevalier des Grieux i Massenets Manon vid Grand Théâtre de Genève samt titelrollerna i Schuberts Fierrabras och Mozarts Idomeneo, båda vid Teatro alla Scala.

Basbarytonen Shenyang föddes i Tianjin, Kina, och studerade vid Shanghais musikkonservatorium. 2010 framförde han världspremiären av Xiaogang Yes Song of Farewell, som skrevs till honom, med Kinas nationella symfoniorkester. 2012–2013 spelade han titelrollen i Mozarts Figaros bröllop vid Nationella centret för scenkonst i Beijing. I Nordamerika har han framfört Beethovens Symfoni nr 9 med Torontos symfoniorkester och vid Metropolitan har han spelat Masetto i Mozarts Don Giovanni, Garibaldo i Händels Rodelinda och Colline i Puccinis La Bohème. 2010 vann Shenyang Montblanc New Voices vid Stars of the White Nights Festival.

Musiken

Ungefärliga tider

Likt andra europeiska tonsättare flydde Arnold Schönberg undan nazisterna och flyttade 1933 till USA med sin familj. Han började skissa på sin Violinkonsert redan innan flytten, återupptog så småningom arbetet igen i Kalifornien och avslutade det i september 1936. Konserten uruppfördes fyra år senare av vännen Louis Krasner med Philadelphia Orchestra och Leopold Stokowski. Dröjsmålet berodde mycket på att verket var avskräckande svårspelat. När den kände violinisten Jascha Heifetz tackade nej svarade Schönberg: ”Det gläder mig att jag utökat repertoaren med ytterligare ett ospelbart verk. Jag vill att detta verk skall vara svårt, och att lillfingret skall bli längre. Jag kan vänta.”

På 1930-talet återvände Schönberg till tonal musik, som han kombinerade med tolvtonstekniken. Konserten är Schönbergs första egentliga försök att skriva en klassisk solokonsert med element av tolvtonsteknik. Han anstränger sig för att inte skriva upprepande eller förutsägbara mönster och tar samtidigt mera hänsyn till melodin som får klinga mer tonalt. Konsertens tresatsiga upplägg – snabb, långsam, snabb – är typisk för klassiska konserter, i första satsen anas en sonatform och den sista är ett rondo som efterhand visar underliggande drag av en marsch. Resultatet är en mycket vacker konsert, seriell men samtidigt lyrisk på ett nästan neoklassiskt vis, som oförtjänt fått stå i skuggan av Alban Bergs violinkonsert från 1935, som för övrigt också den uruppfördes av Leonard Krasner.

Text: Andreas Konvicka

ARNOLD SCHÖNBERG

Född: 13 september 1874 i Wien, Kejsardömet Österrike.

Död: 13 juli 1951 i Los Angeles, USA.

Utbildning: I stort sett helt självlärd, frånsett lektioner i kontrapunkt för tonsättaren Alexander von Zemlinsky, som senare skulle bli hans svåger.

Verk i urval: Verklärte Nacht, skriven först för stråkkvartett och senare även för orkester; melodramen Pierrot Lunaire; fyra stråkkvartetter; två kammarsymfonier; körverk som Friede auf Erden och Kol nidre; fyra operor varav den sista, Moses och Aron, aldrig fullbordades; en violinkonsert; samt, naturligtvis, den väldiga kantaten Gurre-Lieder.

Doktor Faustus, förmodar jag: Den tyske författaren Thomas Mann skrev 1947 romanen Doktor Faustus där en påhittad tonsättare, Adrian Leverkühn, i utbyte mot sin odödliga själ, förlänas 24 år av intellektuell och konstnärlig genialitet. Mot slutet av sin skaparperiod blir han besatt av världens undergång och den yttersta dagen och förlorar till sist förståndet. Romanen är en modern omtolkning av den medeltida Faust-myten parallellt med en skildring av Nazitysklands uppgång och fall och hur gemene man dras med i grymheter och moraliskt förfall. Huvudpersonen konstruerar i sin övernaturliga kreativitet ett musikaliskt system snarlikt Schönbergs egen tolvtonsteknik. Schönberg var inte överlycklig över denna mindre smickrande koppling och en rad brev utväxlades mellan Schönberg och Mann efter att romanen publicerats.

Schönberg hade ännu inte lämnat den traditionella harmoniken bakom sig. Han hade inte skrivit mycket körmusik men var med ett par dussin sånger och, naturligtvis, de två första satserna av kantaten Gurre-Lieder inte främmande för den mänskliga rösten. Året var 1907 och även om Schönberg fortfarande var senromantiker när han skrev körstycket Friede auf Erden är det lätt att förstå att de kapabla sångarna i Wiener Singverein inte förstod hur de skulle ta sig an Schönbergs stycke när de skulle uruppföra det året därpå.

Friede auf Erden är tonalt, men följer inte den förväntade logiken hos tonal musik. För körsångarna som var vana vid Brahms, Bruckner och Mahler visade sig detta vara övermäktigt. Schönberg själv förstod nog verkets svårighetsgrad. I ett manuskript har han skrivit att stycket ”skall framföras utan ackompanjemang; bara i sådant fall att intonationen kräver det skall orgelackompanjemang tillföras”. När till slut två andra körer – sammanlagt 200 sångare – uruppförde stycket i december 1911 var det till orkester, som förvisso spelade ”så tyst att de knappt hördes” enligt dirigenten själv.

Texten är skriven av den schweizisk 1800-talsförfattaren Conrad Ferdinand Meyer och publicerades i julupplagan av en familjetidning 1886. Meyers dikt tar avstamp i bibelhistorien om Jesu födelse, ger en dyster och våldsam skildring av världshistorien sedan dess, men avslutar med ett budskap om fred och rättvisa, en utopi för samtiden men ett löfte som framtida generationer skulle uppfylla. Schönbergs musik framhäver textens sakrala perspektiv. Klangerna och motiven som ackompanjerar fredsfurstens ankomst i början återkommer i slutets framtidsperspektiv. Musiken är suggestiv och gripande, definitivt romantisk, men hör än i dag till de mer utmanande styckena i körrepertoaren.

Schönberg själv skrev 1923 att fred på jorden, Friede auf Erden, var ”en illusion skapad i min tidigare oskuldsfullhet”. Med ett världskrig nyligen avslutat, Europa i spillror och destruktiva krafter i rörelse är det förståeligt att han såg tillbaka på sitt körstycke med dyster, kanske en smula uppgiven, blick. Fem år senare uttryckte dock Anton Webern, en av Schönbergs elever, odelad förtjusning och vördnad inför stycket och, må det sägas, är också den bild som delas av de flesta som drabbas och berörs av dess innerlighet: ”Har du överhuvudtaget hört ditt eget körstycke? I så fall, vet du själv hur vackert det är? Det saknar motstycke! Vilka klanger!”

Text: David Saulesco

Denna kantat sticker ut mellan Mendelssohns två Bach-influerade oratorier Paulus och Elias. Jämfört med dem tar han här ut svängarna och målar med större, romantiska penseldrag. Är det ett historiskt, religiöst eller profant drama? Dramaturgiskt är det nästan som en opera och verket kan jämföras med samtida fransk musik av Meyerbeer och Berlioz. Mendelssohn lärde känna författaren Johann Wolfgang von Goethe genom sin lärare och mentor, Carl Friedrich Zelter. Goethes text var från början tänkt att tonsättas av Zelter själv men efter två misslyckade försök tog Mendelssohn chansen. Han skrev en första version 1831 under sin Italienresa men det är den kraftigt reviderade utgåvan från 1843 som först publicerades och är mest framförd i dag.

Goethes balladtext utspelar sig i övergången mellan hedendom och kristendom. Den handlar om hur druider i Harzbergen vill fira vårens ankomst på traditionellt sätt, men är förbjudna av den kristna makteliten. Druiderna klär ut sig till djävlar, häxor och demoner och lyckas på ett komiskt sätt skrämma iväg förtryckarna. Hedningarna, som offrar djur i sina riter, framställs som mer civiliserade än de kristna som, under inkvisitionens överinseende, offrar människor. Att en förtryckt grupp triumferar i ett ockuperat land var en viktig idé under upplysningstiden. Goethes intention var också att visa på värden i det förgångna. För Mendelssohn speglar oratoriet hans eget dilemma: Trots sin protestantiska uppfostran aldrig fullt ut accepterad som kristen och samtidigt heller aldrig helt fri från sitt judiska arv.

Text: Andreas Konvicka

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 50 min inkl. paus

Ingår i följande abonnemang: