”Jag har ofta valt att tonsätta sakrala texter på latin”, säger Matthew Peterson, ”det har gett mig en frihet att jobba nästan orkestralt”. Sven-David Sandström tonsatte också åtskilliga latinska texter men även mycket poesi. Så trots att Peterson tvekade att tonsätta lyrik, ”ofta finns det inget utrymme för musik”, bestämde han sig att göra något nytt, ”precis som Sven-David, han skapade också nytt”, konstaterar Peterson.

Han fastnade för den amerikanske poeten E. E. Cummings modernistiska poesi i fri form. Poesi som är saklig men samtidigt metaforisk. I de enkla orden, den unika syntaxen och den skulpturala formen såg Peterson musik. För en tonsättare som tillbringar mycket tid i skog och mark var det lätt att inspireras av Cummings nästan haiku-liknande dikter om naturen och himlen. Dikten om det fallande lövet  l(a falling leaf)oneliness – är ”förkrossande i sin enkelhet och sitt vemod”, säger Peterson. ! o(rounD)moon handlar lika mycket om den faktiska händelsen som betraktarens inre upplevelse av månen på natthimlen, ”så har jag också tillbringat många timmar under månen”, påpekar Peterson. Tredje och sista satsen, brIght, där Cummings tar isär och sätter ihop orden var utmanande. Samtidigt behandlar diktaren orden musikaliskt, hårda konsonanter kombineras med mjuka vokaler och det gav Peterson möjlighet att jobba med tonfärg och klang.

Under arbetet med An Inner Sky gick tankarna många gånger till Sven-David Sandström och hans musik; hans rytmiska vitalitet och den egna harmoniska världen. Peterson har med An Inner Sky strävat efter att skapa sin harmoniska värld och, liksom Sandström, följa sin passion. ”Känslor och klanger”, säger Peterson ”sammanfattar väl det hela ganska bra”.

Text: Karin Ekedahl

Hösten 2018 träffades fyra herrar i Stockholm för att diskutera en idé. Den danske dirigenten Mogens Dahl ville beställa musik och sångaren Jakob Holtze var anlitad för ta fram texter att tonsätta. Sven-David Sandström skulle skriva musiken och Nils Landgren skulle framföra den tillsammans med Mogens Dahls kammarkör. De enades alla om att det skulle bli ett större verk som skulle vara klart inom ett år.

Redan efter några månader låg Sonnets of Darkness and Love färdigt. Stycket tar sin utgångspunkt i Federico García Lorcas ”Den mörka kärlekens sonetter” med vilka Lorca ordnade in sig i raden av berömda sonettdiktare tillsammans med herrar som Petrarca och Shakespeare. Liksom sina föregångare behandlade han i sonettens form extrem längtan, sömnlösa nätter eller att vara sjuk och galen av kärlek. Allt kombinerat med spansk mysticism samt den mörkare sidan av kärleken: svartsjuka, raseri och desperation.

I Sandströms musik får Lorcas texter sällskap av utdrag från Shakespeares sonetter, Höga visan samt Friedrich Nietzsches Ariadnes klagan. Den sistnämnda skrevs mot slutet av Nietzsches liv, då han plågades av det som vid tiden var en annan mörk sida av kärlekslivet – syfilis. Sjukdomen förtärde hans hjärna och han kastades mellan att vara genial och galen.

Sonnets of Darkness and Love skulle komma att bli ett av Sven-David Sandströms sista verk. Här erbjuds lyssnaren känslig texttolkning, rytmisk komplexitet, bottenlös passion och de fylliga neoromantiska klanger som kom att bli ett av Sandströms signum under hans senare år.

Text: Karin Ekedahl