Radiokören: En natt av drömmar

aug.

Fredag 19:00

KÖP BILJETT

I ett hisnande program tar Radiokören oss in i drömmarnas rike. De grekiska gudarna bjuder oss till ro i Richard Strauss Der Abend, sedan förs vi vidare till olika nattliga världar. Som Märt-Matis Lills jojkinspirerade The Dream Stream där körsångarnas röster drömlikt förvandlas och förvanskas elektroniskt, och som i Arnold Schönbergs Friede auf Erden där uttrycket spänner från det djupaste djupa till det mest upphöjt sköna.

Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2

Skriv ut

Medverkande

Radiokören

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.
Kaspars Putniņš, chefsdirigent

Kaspars Putniņš är chefsdirigent för Radiokören sedan 2020, och nytillträdd chefsdirigent för Lettiska radions kör som han arbetat nära i över 30 år. Han var tidigare chefsdirigent för Estlands filharmoniska kammarkör åren 2014–2021. Som gästdirigent uppträder Putniņš regelbundet med bland andra RIAS kammarkör, SWR Vokalensemble Stuttgart, Collegium Vocale Gent, DR Vokalensemblet, Nederländska radions kör, NDR Vokalensemble Hamburg och Chorwerk Ruhr.

Putniņš är en van uttolkare av såväl renässanspolyfoni som romantiska körverk, men har under hela sin karriär haft som sin huvudsakliga inriktning att verka för och inom den samtida körmusiken. Han har odlat täta kontakter med baltiska och nordiska tonsättare såsom Maija Einfelde, Mārtiņš Viļums, Gundega Šmite, Toivo Tulev, Lasse Thoresen, Gavin Bryars and Andris Dzenitis. Han har även initierat flera sceniska projekt i samarbete med skådespelare och visuella konstnärer och arbetat nära unga körsångare och dirigenter, till exempel som konstnärlig ledare för Tenso Europe Chamber Choir åren 2013–2017.

Hösten 2023 släpptes Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra och Fyra sånger för dubbelkör, inspelade tillsammans med organisten Johan Hammarström. Hans katalog av skivinspelningar inkluderar även bland annat Pēteris Vasks Māte saule, Jonathan Harveys The Angels, Sergej Rachmaninovs Vigilia och Alfred Schnittkes Konsert för kör. Skivan med Schnittkes Psalms of Repentance och Arvo Pärts Magnificat och Nunc dimittis, inspelade med Estlands filharmoniska kammarkör, belönades 2018 med både Gramophone Award och Diapason d’Or.

Kaspars Putniņš har tilldelats två av Lettlands främsta utmärkelser för sitt musikerskap: det stora musikpriset Lielā mūzikas balva och Lettiska ministerrådets bragdpris inom kultur och vetenskap. För sin gärning som chefsdirigent för Estlands filharmoniska kammarkör belönades han 2019 med den estniska kulturstiftelsen KULKA:s årliga pris. Putniņš är född i Riga i Lettland och var bara 26 år gammal när han först tillträdde som dirigent för Lettiska radions kör.

Musiken

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 10 min

RICHARD STRAUSS: Der Abend

13 min

Tonsättaren Richard Strauss växte upp i ett hem där musiken var ständigt närvarande. Pappan var orkestermusiker och inspirerade tidigt den unge Richard. Han fick pianolektioner från fyra års ålder, började skriva musik när han var sex år vilket han fortsatte med hela livet. Om man tänker på Richard Strauss så kanske man först och främst associerar han namn med opera. Men han var under sin livstid också en välkänd och flitig dirigent och det dröjde till en bit in på 1900-talet innan han fick sitt genombrott som operatonsättare. Han hade på 1890-talet istället omfamnat genren tondikter och haft framgångar med några monumentala sådana som Don Juan, Tod und Verklärung, Till Eulenspegel och inte minst den så välbekanta Also sprach Zarathustra. Den som, bland annat, blivit ikonisk filmmusik i Stanley Kubricks film 2001 – ett rymdäventyr.

Hans verktitlar avslöjar en litterärt bevandrad tonsättare. I opus 34 från 1897 fick tonerna text. Der Abend för sextonstämmig kör a cappella kan närmast betraktas som den vokala motsvarigheten till hans tondikter för orkester. I tonsättningen av Schillers poem sätter Strauss sångarna på prov i en praktfull, senromantisk solnedgång. Ett lockande möte mellan Apollon som frambringar skymning genom att parkera sin ljusvagn och havsnymfen Thetis. Och där, i kvällsrodnaden, bjuds han att vila i hennes armar.

Det råder inget väl tvivel om att erfarenheten och kunskapen som han fick som dirigent och genom sitt arbete med tondikterna, med eller utan text, gav honom värdefulla insikter inför hans kommande framgångar på området opera.

Text: Karin Ekedahl
KAIJA SAARIAHO: Nuits, adieux

12 min
VICTORIA VITA POLEVÁ: Face to Face – uruppförande, beställningsverk ÖSF
ARNOLD SCHÖNBERG: Friede auf Erden

8 min

Schönberg hade ännu inte lämnat den traditionella harmoniken bakom sig. Han hade inte skrivit mycket körmusik men var med ett par dussin sånger och, naturligtvis, de två första satserna av kantaten Gurre-Lieder inte främmande för den mänskliga rösten. Året var 1907 och även om Schönberg fortfarande var senromantiker när han skrev körstycket Friede auf Erden är det lätt att förstå att de kapabla sångarna i Wiener Singverein inte förstod hur de skulle ta sig an Schönbergs stycke när de skulle uruppföra det året därpå.

Friede auf Erden är tonalt, men följer inte den förväntade logiken hos tonal musik. För körsångarna som var vana vid Brahms, Bruckner och Mahler visade sig detta vara övermäktigt. Schönberg själv förstod nog verkets svårighetsgrad. I ett manuskript har han skrivit att stycket ”skall framföras utan ackompanjemang; bara i sådant fall att intonationen kräver det skall orgelackompanjemang tillföras”. När till slut två andra körer – sammanlagt 200 sångare – uruppförde stycket i december 1911 var det till orkester, som förvisso spelade ”så tyst att de knappt hördes” enligt dirigenten själv.

Texten är skriven av den schweiziske 1800-talsförfattaren Conrad Ferdinand Meyer och publicerades i julupplagan av en familjetidning 1886. Meyers dikt tar avstamp i bibelhistorien om Jesu födelse, ger en dyster och våldsam skildring av världshistorien sedan dess, men avslutar med ett budskap om fred och rättvisa, en utopi för samtiden men ett löfte som framtida generationer skulle uppfylla. Schönbergs musik framhäver textens sakrala perspektiv. Klangerna och motiven som ackompanjerar fredsfurstens ankomst i början återkommer i slutets framtidsperspektiv. Musiken är suggestiv och gripande, definitivt romantisk, men hör än i dag till de mer utmanande styckena i körrepertoaren.

Schönberg själv skrev 1923 att fred på jorden, Friede auf Erden, var ”en illusion skapad i min tidigare oskuldsfullhet”. Med ett världskrig nyligen avslutat, Europa i spillror och destruktiva krafter i rörelse är det förståeligt att han såg tillbaka på sitt körstycke med dyster, kanske en smula uppgiven, blick. Fem år senare uttryckte dock Anton Webern, en av Schönbergs elever, odelad förtjusning och vördnad inför stycket och, må det sägas, är också den bild som delas av de flesta som drabbas och berörs av dess innerlighet: ”Har du överhuvudtaget hört ditt eget körstycke? I så fall, vet du själv hur vackert det är? Det saknar motstycke! Vilka klanger!”

Text: David Saulesco
MÄRT-MATIS LILL: The Dream Stream

16 min

Om konserten

År 1897 tonsatte Richard Strauss Der Abend (Kvällen), en dikt av Friedrich Schiller (1759–1805), för 16-stämmig a cappellakör. Romantikern Strauss håller sig nära texten, och tonmålar med täta harmonier. Sopranernas höga g i pianissimo bildar startpunkten för en magnifikt glödande solnedgång där ljuset sjunker ner, illustrerat av Strauss med fallande linjer genom hela stycket, in i nattens djup.

Kaija Saariahos musik involverar ofta elektronisk manipulation av något slag, så även i körstycket Nuits, adieux (1991–1996). Det suggestiva stycket handlar den bitterljuva paradoxen att behöva vakna och ta farväl av natten och drömmarna. Verket består av två delar, där den första är baserad på utdrag ur en roman av Jacques Roubad (f 1932), Echanges de la lumière (Utbyte av ljus) från 1990, den andra på den filosofiska novell Séraphîta (1834) av Honoré de Balzac (1799–1850).

Victoria Vita Polevá är en väletablerad, nu levande ukrainsk kompositör.

Hennes kreativa musikstil har varit en resa från avantgardistisk estetik och polystylism, till att ha landat i så kallad ”helig minimalism”, en stil som kännetecknas av en minimalistisk kompositionsestetik och ett utpräglat religiöst eller mystiskt ämnesfokus. Här uruppförs ett nyskrivet verk av henne som beställts av Östersjöfestivalen.

Arnold Schönbergs a cappella-körverk, Friede auf Erden (Fred på jorden) skrevs 1907, men framfördes först 1911. Det var från början tänkt för en tävling. Verket blev det sista betydande han skrev under sin tonala period innan han började experimentera med atonala klanger, som i sin tur skulle leda fram till hans musikrevolutionerade 12-tonsteknik. Texten är en dikt av Conrad Ferdinand Meyer (1825–1898), som han skrev för 1886 års julupplaga av familjetidningen Schorers Familienblatt. Trots berättelsen om Kristi födelse i den första strofen är innehållet mer profant än andligt.

Märt-Matis Lills The Dream Stream (Drömströmmen) för kör och elektronik (2015) är inspirerad av en samisk jojk med titeln Niehkkoája (Sova flod), som Lill hörde framföras i Finland. Jojk är samisk musik som är avsedd att kommunicera ett visst sinnestillstånd, och kan vara som ett vaket drömtillstånd. I Niehkkoája föreställer sig sångaren en fjäril, som flyger uppströms ovanför en liten flod. I Lills verk sjungs den av en solobasröst, omgiven av körens ordlösa sång av harmonisk komplexitet och rörelse. Elektroniken använder Lill bland annat för att gestalta den naturliga miljön, som till exempel det rinnande vattnet i slutet av verket.

Text: Andreas Konvicka