arrow

BEETHOVEN 250: MISSA SOLEMNIS

Höjdpunkten på Berwaldhallens Beethoven-jubileum, två av hans största och viktigaste verk med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören, chefsdirigent Daniel Harding och solister i världsklass. Fastän Missa solemnis skrevs av en så gott som helt döv Beethoven blev det ett mästerverk av sällan skådat like. Med omåttlig skicklighet övervann han sin fysiska begränsning och musiken kunde inte ha skrivits av någon mindre tonsättaren än Ludwig van Beethoven.

Med rätta betraktas Ludwig van Beethoven som ett musikaliskt geni, rentav ett av historiens främsta. Men liksom såväl dårar som genier var han inte perfekt. Han hade hett temperament och ett egensinnigt lynne, allt enligt hans samtida. En del kan säkert förklaras av hans tilltagande dövhet – ett handikapp som säkert kan stressad och plåga vem som helst, och särskilt en musiker – liksom av hans traumatiserande uppväxt. Missa solemnis, liksom Beethovens andra sena verk, tillkom under stundtals kaotiska perioder.

”Mot slutet av augusti 1819 kom jag och musikern Johann Horzalka till mästarens bostad i Mödling. Klockan var fyra på eftermiddagen. När vi steg in förstod vi att Beethovens hushållerskor samma morgon hade lämnat honom. Innanför den låsta dörren till ett av rummen hörde vi Beethoven yla och stampa fram takt efter takt av fugan i Credo. Just som vi var på väg att gå öppnades dörren och han stod framför oss med förvridna anletsdrag, som om han utkämpat en kamp på liv och död med musiken.” Så beskrev Beethovens assistent Anton Schindler situationen när han jobbade som hårdast för att få färdigt mässan.

Mässan var ursprungligen ämnad för ärkehertig Rudolf av Österrike, Beethovens mecenat och tidigare pianoelev, som skulle utnämnas till kardinal i mars 1820. Han arbetade frenetiskt under sommaren 1819 men snart stod det klart att mässan inte skulle bli färdig i tid. Först i början av 1823 lämnade Beethoven över mässan till ärkehertigen och ändå gjorde han en del ytterligare justeringar i efterhand. Under tiden tillkom flera andra verk, bland annat de tre sista pianosonaterna och delar av hans nionde symfoni.

Missa solemnis anses av vissa som ett av den västerländska musikhistoriens viktigaste sakrala verk och är en av de omfångsrikt största, men kan samtidigt betraktas som en intim dialog. Beethoven gav mässan överskriften ”från hjärtat må det till hjärtat vända åter” vilket kan ses både som en hälsning till ärkehertig Rudolf och som en hänvisning till hans egen tro. En annan ledtråd återfinns i överskriften till en av satserna i Beethovens 15:e stråkkvartett, ett av hans sista verk: ”helig tacksägelse från en tillfrisknad till gudomligheten”. Inte en tacksägelse till Gud, utan till gudomligheten.

Liksom många människor i vår tid verkar Beethoven ha slitits mellan en tro på något större och, som vi skulle kalla det i dag, stora auktoritetsproblem. För Beethoven var det en del av den revolutionära tidsandan. Kyrkans makt stod i skottlinjen för den franska revolutionen men inte nödvändigtvis tron i sig. Beethoven hade säkert en egen, högst personlig tro, men att böja sitt huvud för en präst var honom säkert främmande.

Kontrasten är stor mellan bilden av ett ödmjukt samtal mellan den enkla människan och det ofattbara högre å ena sidan och å andra sidan den monumentala musiken som ställer stundtals nästan omåttliga krav på instrumentalister och särskilt sångare. Särskilt i Gloria och Credo tvingas sångstämmorna till långa fraser i höga lägen. Det är tveklöst medvetet skrivet, men utan anpassning eller hänsyn till röstens bekvämlighet. Samtidigt är det en omvittnat stark upplevelse att uppföra musiken, när alla delar faller på plats. Det är som att komma segrande ur en enorm idrottsprestation, du känner dig upplyft och utmattad på samma gång. Även för publiken är det en upplevelse: ömsom mäktig, ömsom innerlig, en högtidsstund för alla oavsett religion eller trosuppfattning.

Text: David Saulesco


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radio. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967.

Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, inklusive Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare till Östersjöfestivalen.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007. Han är även avgående chefsdirigent för Orchestre de Paris, konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och hedersdirigent hos Mahler Chamber Orchestra, som han jobbat med i över 20 år. Harding gästar regelbundet framstående orkestrar som Wienfilharmonikerna, Staatskapelle Dresden och Concertgebouworkestern i Amsterdam. Han har gjort flera prisbelönade skivinspelningar som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonsert nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Harding började spela trumpet som barn, men i tonåren tog intresset för dirigering över. Som sjuttonåring satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Sir Simon Rattle vid Birminghams symfoniorkester i ett år. Han avslutade sin tid med att själv leda orkestern, vilket blev hans professionella debut som dirigent.

I augusti 2018 avslutade Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers storslagna Symfoni nr 8 tillsammans med internationella stjärnsolister som Karen Cargill och Christopher Maltman. I september gästade de Anima Mundi-festivalen i Pisa och i november åker orkestern på en omfattande Europaturné med konserter i bland annat Tyskland, Österrike och Schweiz. Harding är även en eftertraktad operadirigent med återkommande engagemang vid exempelvis La Scala i Milano, Wiener Staatsoper och festivalen i Aix-en-Provence.

Harding är angelägen att utbilda och inspirera sin publik. Han vill att barn och ungdomar själva skall få uppleva musiken med instrument i händerna och att publiken får en fördjupad relation till – och därmed också förståelse av – musiken. ”Jag vill förmedla att musik är mer än en kort förströelse,” säger Harding. ”Den är en del av våra liv och jag tror att när publiken blir medveten om det kommer de att lyssna på ett annat sätt.”

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att framföra nyskriven musik.

Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel. Rekrytering av ny chefsdirigent för Radiokören pågår.

Marc Korovitch är chefsdirigent för Paris ungdomskör, Jeune chœur de Paris, och arbetar regelbundet med bland andra Franska radions kör och den framstående franska kören Accentus. Med SWR Vokalensemble har han bland annat spelat in Ravels Daphnis och Chloé och framfört Berlioz Romeo och Julia, även tillsammans med NDR Chor. 2017 deltog Korovitch och kören Accentus vid invigningen av det nya konserthuset La Seine Musicale i Paris. Han uppträder vid festivaler runt om i världen som Mozartwoche i Salzburg, Festival de Radio-France i Montpellier, Mostly Mozart Festival i New York och Recontres Musicales i Évian i Frankrike.

Direkt efter studierna blev norska sopranen Mari Eriksmoen headhuntad till Theater an der Wien för rollen som Zerbinetta i Strauss Ariadne på Naxos. Det blev början på ett nära och högst aktivt samarbete där hon nyligen gjort Agilea i Händels Teseo. Hon har även synts i rollen som Pamina i Mozarts Trollflöjten vid De Nationale Opera i Amsterdam, hon debuterade som Sophie i Strauss Rosenkavaljeren vid Den Norske Opera & Ballett och har turnerat med Calixto Bieitos symfoniska passionsverk Solveig’s Waiting komponerat för Festspelen i Bergen och Bergen filharmoniska orkester. Hon har även uppträtt vid Teatro alla Scala, Glyndebourne Festival Opera, BBC Proms och Komische Oper Berlin för att nämna några, i roller som Waldvogel i Wagners Siegfried, Blonde i Mozarts Enleveringen ur Seraljen, och Mélisande i Debussys Pelléas och Mélisande.

Mezzosopranen Ann Hallenberg tog världen med storm när hon på en dags varsel gick in i Händels Tidens och desillusionens triumf på Opernhaus Zürich 2003. Hon uppträder regelbundet på scener och festivaler runt om i världen med en mängd stora roller på sin repertoar. Nyligen gjorde hon Mahlers Kindertotenlieder i Wien och Salzburg, Bachs Matteuspassion i Amsterdam, rollen som Giulietta i Niccolò Antonio Zingarellis Romeo och Julia på Theater an der Wien och Teseo i Händels Ariadne på Kreta på Opernhaus Halle. Hon har gjort mer än 40 inspelningar, belönades med Best Operatic Recital vid International Opera Awards 2016 för albumet Agrippina och har rönt stor framgång med sitt senaste album, Carnevale 1729.

Engelske tenoren Andrew Staples är en flitig konsertsångare som uppträtt med dirigenter som Simon Rattle, Daniel Harding, Andrew Manze och Robin Ticciati. Närmast har han gjort Froh i Wagners Rhenguldet på Royal Opera House i London, europaturné med Orchestra of the Age of Enlightenment och Simon Rattle med Bachs Johannespassion samt Brittens War Requiem med Orchestre de Paris och Daniel Harding. Dessutom väntar debuter på såväl Deutsche Staatsoper och Metropolitan Opera. Andrew Staples är också en ofta återkommande gäst i Berwaldhallen. Våren 2020 medverkar han i Beethovens Missa solemnis och Symfoni nr 9, liksom Edward Elgars mäktiga kantat Gerontius dröm. Under Östersjöfestivalen 2019 är han en av flera stjärnsolister som gör Bachs Matteuspassion under ledning av Alan Gilbert. Han debuterade vid Royal Opera House i London som Jacquino i Beethovens Fidelio och har där sedan dess gjort bland annat Flamand i Strauss Capriccio och Artabenes i Thomas Arnes Artaxerxes. Han har spelat in flera stora dramatiska verk på skiva, däribland John Adams opera Doctor Atomic och Bohuslav Martinůs oratorium Gilgamesheposet.

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 30 min