Nordiska veckor: Sång utan ord
Tonsättaren Emmy Lindström blev rikskänd 2022 med sitt hyllade oratorium Ålevangeliet. Här uruppförs äntligen hennes kör- och orkesterverk Sång utan ord under ledning av dirigent Patrik Ringborg, som dessutom framför Rolf Martinssons sångcykel Ich denke Dein… och Wilhelm Stenhammars symfoniska kantat Sången.
Den naturromantiske svenske tonsättaren Wilhelm Stenhammar skrev den tvåsatsiga symfoniska kantaten Sången till Kungliga Musikaliska Akademiens 150-årsjubileum år 1921. Stenhammar, som själv skulle ha fyllt 150 häromåret, målar med breda penseldrag i denna festmusik som, så när som på det högtidliga orkestermellanspelet, sällan spelas på grund av de stora resurser som krävs: stor symfoniorkester, blandad kör, barnkör och fyra solister.
Den prunkande, berusande texten är skriven av tonsättarkollegan Ture Rangström och beredde Stenhammar ett visst huvudbry till en början. Men hans tonsättning lägger sig dikt an den storvulna texten och är utan tvekan ett av hans mest praktfulla verk, liksom ett av de mest personliga, även om musiken har drag av såväl Gustav Mahler och Richard Strauss som av Georg Friedrich Händel och Jean Sibelius. I Sången möts skimrande impressionism, klassicistisk flerkörighet och kontrapunktisk polyfoni.
Vid uruppförandet den 18 december 1921 var Kungliga Musikaliska Akademiens stora sal fylld till sista plats med svenska och internationella gäster, samt både kungahuset och dåvarande statsminister Hjalmar Branting på plats. Fullt var det även på scenen, och det har vittnats om att akustiken bokstavligen slukade all efterklang.
Emmy Lindström, en av Sveriges nu mest efterfrågade tonsättare, har sedan länge intresserat sig för Wilhelm Stenhammar. Inför 150-årsjubileet för två år sedan skrev hon sången På ängarna doft av violer och i denna konsert uruppförs kör- och orkesterverket Sång utan ord, som har sin utgångspunkt i Stenhammars Sången. ”Med Stenhammar är det något som knyter an så starkt till mig,” säger Lindström. ”Det är som om vi är vänner, trots att vi levt och lever i olika tider.”
Den uttrycksfulla sångcykeln Ich denke Dein… för sopran och orkester är signerad den sedan länge internationellt etablerade svenske tonsättaren Rolf Martinsson och uruppfördes 2015. De fem sångerna är sättningar av ett antal lyriska kärleksdikter av Johann Wolfgang von Goethe, Joseph von Eichendorff och Rainer Maria Rilke. Musiken är både passionerad, storslagen, melodisk och rikt orkestrerad med drag av George Gershwin och av Broadway-musikal. Verket, som beställdes gemensamt av flera internationella orkestrar, har sedan urpremiären i skrivande stund spelats hela fyrtio gånger världen över.
Text: Anna Hedelius
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.
Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala medier, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.
”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!”
Radioorkestern grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.
Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.
Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.
Säsongen 2019–2020 tillträdde Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.
Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att vara på högsta internationella nivå i allt från barockmusik till modern avantgarde.
Eric Ericsons kammarkör grundades 1945 av den då 27-årige Eric Ericson och har sedan dess intagit en central plats i svenskt och internationellt musikliv. Sedan 2013 är den flerfaldigt prisbelönade dirigenten Fredrik Malmberg körens chefdirigent. Ensemblens intresse av att hela tiden söka ny musik och nya arbetsområden har givit dem en mycket bred repertoar: från tidig musik till det allra senaste. För generationer svenska och internationella tonsättare har kören representerat ett ideal med sin typiskt nordiska klang och drivna virtuositet. Att förvalta arvet efter Eric Ericson handlar om att bevara och utveckla den unika klangen, att ständigt fördjupa den kammarmusikaliska inställningen samt att hela tiden söka ny repertoar. Eric Ericsons kammarkör hör till det internationella toppskiktet av professionella ensembler och har genom åren belönats med åtskilliga utmärkelser och priser.
Adolf Fredriks Gosskör är en av Adolf Fredriks Musikklassers två representationskörer.
Adolf Fredriks Musikklasser är en grundskola (årskurs 4-9) med profil körsång. Utöver vad som ingår i grundskolans läroplan får de ca 1100 eleverna vid Adolf Fredriks Musikklasser fördjupade kunskaper i sångteknik, musikteori, musikhistoria, traditionell och otraditionell körrepertoar och konsertframträdanden.
På Adolf Fredriks Musikklasser finns två representationskörer – Adolf Fredriks Flickkör och Adolf Fredriks Gosskör. I körerna sjunger elever som vill satsa ännu mer på ensemblesång och röstutveckling. Körerna repeterar två eftermiddagar i veckan efter skoltid. De båda körernas ekonomi bygger på konsertintäkter och företagssjungningar samt bidrag från Adolf Fredriks Musikklasser, Ungikör och andra stiftelser.
Gosskören bildades 1965 av musikdirektör Jan-Åke Hillerud, som ledde kören till 1997. Under hans ledning utvecklades verksamheten till en högkvalitativ kör med god renommé. Efter ett uppehåll i verksamheten startades Gosskören igen 2001 av Christoffer Holgersson och han var dess dirigent fram till 2009 då Pelle Olofson tog över ledarskapet. 2017 tillträdde Tony Margeta som ny dirigent och konstnärlig ledare.
Som elev i Adolf Fredriks Musikklasser har man möjlighet att göra ett inträdesprov för att komma med i kören. Kören består idag av ca 60 pojkar och unga män i årskurs 4-9 och är indelad i sopran, alt, tenor och bas.
Adolf Fredriks Gosskör har en bred repertoar som sträcker sig från renässans och barock fram till den moderna musiken. Utöver det rent musikaliska har kören också för vana att göra scenshower och blandar gärna in sceniska inslag i repertoaren.
Adolf Fredriks Gosskör är en väletablerad kör med en lång rad framträdanden bakom sig. Kören har jobbat med Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm, medverkat i konserter med Sveriges Radios Symfoniorkester samt med Stockholms Läns Blåsarsymfoniker. Kören har också medverkat i TV, bland annat vid Prins Nicolas dop, Melodifestivalen, Skavlan och Nyhetsmorgon.
Under åren har konsertturnéer gjorts till bl.a. USA, Italien, Estland, Tyskland och Japan och kören har även spelat in ett flertal album.
Förutom regelbunden konsertverksamhet med a capella och orkestermusik är Adolf Fredriks Gosskör även flitigt anlitad för sång vid konferenser och företagsevenemang. Sommaren 2019 deltog Gosskören i European Choir Games i Göteborg där kören tävlade mot 190 körer från hela världen. Gosskören erhöll där flera guldmedaljer och framstående placeringar. Idag har Gosskören plats 199 av de 1000 bästa tävlande körerna på organisationen Interkulturs rankinglista.
Sedan sommaren 2021 har kören varit på sommarturné till Gotland, släppt musik på Spotify, haft ett antal företagssjungningar samt sin traditionsenliga julkonsert ”Strålande Jul”. Under våren 2022 deltog kören vid Taubesällskapets årsstämma och fick motta Ullmans Stiftelses kulturpris. Man har även hunnit med en Vårkonsert och en konsertturné till Dalarna och Närke. Under hösten 2022 medverkade kören i konserthusets uppsättning av Carmina Burana tillsammans med Kungliga Filharmonikerna och Eric Ericssons Kammarkör under ledning av Ryan Bancroft.
Vi den årliga höstkonserten tillsammans med Adolf Fredriks Flickkör mottog körerna Bifrostordens stipendium från Ruby och Lars Ullmans stiftelse.
Text hämtad från: //afboyschoir.se/om-oss-2/
Patrik Ringborg är en av Sveriges internationellt mest efterfrågade dirigenter. Han har varit förste kapellmästare vid Aalto-teatern i Essen, var under många år konstnärlig ledare och chefsdirigent vid Staatstheater Kassel och har gästat de flesta stora tyska operahus. Som gästdirigent har han lett över trettio orkestrar i Tyskland, däribland Säschsische Staatskapelle Dresden, Radio-Sinfonieorchester Frankfurt och Deutsche Kammerphilharmonie Bremen. Han har gästat bl a Semperoperan i Dresden, Deutsche Oper Berlin, Deutsches Nationaltheater Weimar, Volksoper i Wien och Den Norske Opera. 2010 följde debuten vid operan i Köln där han dirigerade nypremiären av Rosenkavaljeren.
I Sverige har Ringborg arbetat med samtliga större orkestrar och återkommer regelbundet till de svenska operahusen. Efter debuten med Tannhäuser vid GöteborgsOperan 1998 utnämndes han 2000 till förste gästdirigent. Under åtta år dirigerade han bl a operahusets samtliga Wagnerproduktioner, premiärerna på Salome, Ariadne på Naxos samt urpremiären av Hans Gefors Notorious 2015. År 2013 ledde han premiären av Parsifal vid Kungliga Operan. 2016 ledde han där uruppförandet av Daniel Börtz opera Medea. 2019 uruppförde han samma tonsättares trettonde symfoni tillsammans med Kungliga Filharmonikerna.
Ringborg tilldelades Svenska Dagbladets Operapris 2014 för Parsifal och Rhenguldet och var överst på Opuslistan 2015. Ringborg är också ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och ledamot av dess styrelse.
Med en hängivenhet för detaljrikedom och musikalisk precision har Hanna Husáhr gjort sig till en högt önskad gästartist hos våra stora orkestrar. Med genombrottsrollen Pat Nixon i Kungliga operans produktion av Nixon in China blev hon även ett självklart inslag på våra Nordiska operascener. Hon studerade vid Guildhall School of Music and Drama i London, Operahögskolan i Göteborg och Stockholm Operastudio för att sedan fortsätta sina studier vid Finlands Nationalopera. Hösten 2021 sjöng hon rollen som Gilda i Rigoletto på Kungliga Operan. I januari gestaltar hon Ava i Mats Larsson Gothes nyskrivna opera Löftet på samma scen. Hanna Husáhr är också en flitigt anlitad konsertsångerska med en bred konsertrepertoar som sträcker sig från tidig barock till nyskriven musik och hon har arbetat med dirigenter såsom Stefano Ranzani, Leif Segerstam, Pinchas Steinberg, Rinaldo Alessandrini, Mikko Franck, Jonathan Cohen och Tobias Ringborg.
Hanna Husáhr har mottagit ett flertal stipendier, senast 2021 års Schymbergstipendium.
Susanna Sundberg är med sin djupa, sofistikerade röst och uttrycksfulla scennärvaro en uppskattad opera- och konsertartist. Efter att hon utexaminerades från Operahögskolan i Stockholm 2007 har hon medverkat i uppsättningar på några av Sveriges främsta operahus, bland annat Kungliga Operan, Göteborgsoperan, Malmö Opera, Norrlandsoperan, Folkoperan och Opera på Skäret.
Senaste rolldebuten för Sundberg var Ulrica i Un ballo in maschera (Verdi) på Opera på Skäret, och hon har även sjungit Mary i Wagners Den flygande holländaren, Amastre i Händels Xerxes, Mrs.Quickly i Verdis Falstaff och Maddalena i Verdis Rigoletto. Susanna är även mycket aktiv inom oratorie- och konsertrepertoaren, och har hyllats för sina tolkningar av Bach och Händel.
Sundberg har vunnit första pris i Kokkola Lied Competition (Finland) och hederspris i International Sibelius Singing Competition. Hon har erhållit stipendier från bland andra Svenska Wagnersällskapet, Drottningsholmsteatern, Anders Wall, Konstnärsnämnden, Musikaliska Akademin samt TSO-systrarna.
Hovsångaren Michael Weinius har etablerat sig som en av Europas mest eftersökta och uppskattade tenorer. Efter studier på Operahögskolan inledde han sin karriär som baryton men bytte 2004 röstfack och har sedan dess gjort ett stort antal roller i det dramatiska tenorfacket såsom Otello, Peter Grimes, Mao, Siegmund, Lohengrin, Parsifal och Tristan. Weinius har sjungit på en rad olika internationella scener så som Deutsche Oper am Rhein, Bayerische Staatsoper, Deutsche Oper Berlin, Nationaloperan i Helsingfors, Den Norske Opera och Opéra Bastille i Paris. Han har fått ett flertal roller skrivna för sig, bland annat av Sven-David Sandström. Weinius är även flitigt engagerad som konsertsångare i såväl Sverige som utomlands. Michael Weinius har tidigare gästat Berwaldhallen vi ett flertal tillfällen.
Leporello
John Lundgren engagerades redan under studieåren i solistensemblen på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, som kom att bli hans hemmascen. Han har gjort dramatiska barytonroller som Rodrigo i Verdis Don Carlos, greve Luna i Il Trovatore, Scarpia i Puccinis Tosca och Tarquinius Sextus i Brittens The Rape of Lucretia. Han har även gjort flera Wagnerroller som Kurwenal i Tristan och Isolde, Alberich i Nibelungens ring, Amfortas i Parsifal och på senare tid Vandraren i Siegfried på Leipzigoperan 2015 och Wotan i Valkyrian på Festspelen i Bayreuth 2016 och 2017.
Nutida opera är också en viktig del av hans repertoar, däribland Prospero i Thomas Adès The Tempest på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, Hans Gefors Notorious på GöteborgsOperan och inte mindre än fyra roller i Reine Jönssons Cecilia och apkungen på Drottningholmsteatern. 2006 mottog han John Lundgren Birgit Nilsson-priset och 2010 hedrades han med Ridder af Dannebrogordenen av drottning Margrethe II av Danmark.
Musiken
Ich denke Dein…, (2014) är en expressiv sångcykel, skriven i neo-romantisk stil för sopran och orkester av Rolf Martinsson. Han har tonsatt ett urval lyriska tyska dikter av Johann Wolfgang von Goethe, Joseph von Eichendorff och Rainer Maria Rilke där det gemensamma temat är kärlek.
De vackra dikterna är i sig själva högst musikaliska, och han sökte en passande musikalisk form för vokallinjen i varje dikt. Därefter utvecklade han orkestreringen, och skapade med den, onomatopoetiska bilder i ett glödande känslolandskap.
Martinsson var mycket mån om dynamik och färgsättning, och använde sig av en stor orkester, inklusive piano, harpa och celesta, som tillför en magisk och eterisk dimension till verket. Musiken klingar storslaget, och påminner bitvis om såväl Richard Strauss som George Gershwin. Verket är nära kopplat till sopranen Lisa Larssons röst och personlighet, och är också tillägnat henne. Martinsson, som är en erkänt skicklig orkestrerare, låter aldrig rösten bli överväldigad, istället understödjer orkestern den vokala linjen.
I Nähe des Geliebten (Goethe) inleder orkestern sångcykeln med en passionerad och stark känslomässig ton, där ett längtansfullt, lekfullt och melodiskt tema etablerar sig.
De två följande sångerna är till dikter av Rilke, och ger ett kontrasterande uttryck mot den inledande sången. I Liebes-Lied tonsätter Martinsson den kontemplativa texten på ett återhållsamt sätt, medan Blaue Hortensie, som har den klassiska formen av en sonett, inleds med ett kort talat parti (sprechgesang). Här anas en viss inspiration från Bergs och Schönbergs operor och vokalmusik.
Nästa sång bygger på en helt annorlunda dikt av Goethe, Die Liebende schreibt. Den här sonetten är från 1807, när Goethe blev kär i den unga bokhandelsassistenten Minna Herzlieb. Den har tonsatts flera gånger tidigare, bland annat av Schubert, Mendelssohn och Brahms. Martinsson låter musiken andas Broadway-musikal, Gershwin och Bernstein, inte minst med det romantiska violinsolot.
Den femte sången, Mondnacht av Eichendorff, bygger på naturintryck. Här förmedlar Martinsson en stämningsfull tonmålning av en månljus natt där det susar i skogen, innan han samlar ihop all tänkbar klanglig och rytmisk energi till finalen. Den klingar ut med en magisk och eterisk ton, som understryks av celestan.
Text: Andreas Konvicka
Är tiden linjär? Tonsättaren Emmy Lindström laborerar med tankar på tiden som en spiral, där hon på något plan kan möta Wilhelm Stenhammar, en själsfrände. Ända sedan hon som artonårig violinist fick möta Stenhammars musik i Orkester Norden under ledning av Esa-Pekka Salonen har hon känt ett särskilt släktskap.
Sång utan ord beställdes av Berwaldhallen i samband med 150-årsfirandet av Wilhelm Stenhammars födelse och är Lindströms sätt att tala med Stenhammar genom tiden. Ett intimt och emotionellt verk. ”Verket är tänkt som en kärleksfull hyllning till Stenhammar och till hans stora symfoniska kantat Sången,” skriver Lindström själv i sin verkkommentar.
Sättningen är densamma som i Stenhammars symfoniska kantat, förutom att Lindström bara använder damkör och inte har med några sångsolister. ”Körstämmorna är ordlösa, som titeln antyder. Kören utgör också en mer integrerad, inte lika framträdande del av ensemblen än vad som är vanligt i verk för kör och orkester. Jag har medvetet gjort så för att skapa en helhetskänsla där kör och orkester blir ett, likt jämställda instrument som turas om att gå in och ut i klangerna,” skriver Lindström.
”Det är så märkligt många detaljer som knyter oss samman,” berättar tonsättaren om släktskapet hon känner med Stenhammar. ”Av en slump fick jag och min man ärva hans gamla flygel: en underbar Bechstein från slutet av 1800-talet som stått i ett hus i Östergötland och inte spelats på av någon musiker sedan 1930-talet. Vi har båda rötter i Östergötland. Vi har bott i Göteborg, och i Saltsjöbaden utanför Stockholm, där jag ofta promenerade förbi hans Villa Eka.”
”Stenhammar avslutade samarbetet med sin impressario för att han inte ville bli ’kompositionsfabriksarbetare’ och för att slippa pressen att skapa. Själv har jag valt att arbeta som sjuksköterska vid sidan av mitt kompositörs- och musikerskap. Jag får träffa människor som befinner sig på extrema platser i livet. Det ger mig både frihet från att själv bli ’kompositionsfabriksarbetare’ och en rik bank av mänskliga erfarenheter att skapa musik utifrån.”
Emmy Lindström har sedan tonåren lärt känna både Stenhammars musikaliska och privata personlighet genom otaliga timmar med hans brev och partitur på biblioteket. Stenhammar skrev i september 1911: ”I dessa Arnold Schönbergstider drömmer jag om en konst långt bortom Schönberg: klar, glad och naiv.”
Lindström beskriver sig själv som en nyromantiker och väjer inte för det traditionellt vackra. Även där märks ett andligt släktskap över generationsgränserna. I Sång utan ord har hon flätat in fragment ur Stenhammars A-dur-romans för violin och piano samt en melodi ur den andra satsen i hans stråkkvartett i c-moll. Båda två är verk som betytt mycket för Lindström, vars huvudinstrument är violinen.
Text: Janna Vettergren
Inför Kungl. Musikaliska akademiens 150-årsjubileum 1921 lade de ut en beställning på ett nykomponerat verk som skulle framföras i samband med jubileumsfestligheterna. Akademin vände sig till Wilhelm Stenhammar, som tog sig an uppdraget, och under åren 1920–1921 komponerade han kantaten Sången.
Uppdraget att skriva texten gick, efter Stenhammars inrådan, till tonsättaren Ture Rangström. Rangström, som också hade en poetisk ådra, diktade ett mycket nationalromantiskt epos. Mellan de två tonsättarna hade det under årens lopp vuxit fram en stark vänskap som skulle både fördjupas och utsättas för viss prövning innan arbetet med Sången var färdigt.
Stenhammars väldiga verk kräver ett stort uppbåd av musiker. Förutom en stor orkester krävs en barnkör, en blandad kör och fyra solister. Stenhammar hade som dirigent stor erfarenhet av väldiga körverk som Beethovens Missa solemnis, Brahms Ein deutsches Requiem och Bruckners Te deum och det är i den traditionen som Sången skall placeras.
Själv hade Stenhammar funderat på att kalla sitt verk Sinfonia vocale, vilket kanske ger en annan bild av verkets uppbyggnad och omfattning. Kantaten är uppdelad i två karaktärsmässigt helt olika delar, åtskilda av ett högtidligt och ganska allvarligt mellanspel som av många anses som ett av Stenhammars allra vackraste orkesterverk. Mellanspelet framförs också som fristående orkesterstycke. Kantaten Sången blev Stenhammars sista stora verk innan han dog 1927.
Text: Bengt Arwén
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 45 min, inkl paus
Lär dig mer, lyssna på Sveriges Radio P2
Biljetter
Fler konserter
Radiokören sjunger Bach
Sakral musik av Johann Sebastian Bach står på programmet när Radiokören under ledning av Fredrik Malmberg intar Oscarskyrkan i Stockholm.
Rachmaninov 150 år: Klockorna
Chefsdirigent Daniel Harding leder Sveriges Radio Symfoniorkester, Radiokören, Eric Ericsons Kammarkör samt solister i Sergej Rachmaninovs sällan framförda koralsymfoni Klockorna.
Julkonsert 2023
Klassiska julsånger, stämningsfulla carols och höjdpunkter från den förtrollande sagobaletten Askungen med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och dirigent Emilia Hoving.