arrow

Nordiska veckor: Sång utan ord

Wilhelm Stenhammars Sången är ett både lyriskt och majestätiskt verk, sällan framfört då det kräver stor orkester, sångsolister och därtill ett hundratal körsångare i olika åldrar. Patrik Ringborg leder detta framförande av Stenhammars hyllning till körsången som förenande kraft, samt det efterlängtade uruppförandet av rikskände tonsättaren Emmy Lindströms kör- och orkesterverk Sång utan ord: en personlig hyllning till Stenhammar.

Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2 samt på Berwaldhallen Play fredagen den 17 november kl 19:00.

Efter paus lördag 18 nov delar Radiosymfonikernas och Radiokörens vänförening ut årets stipendium.

Den naturromantiske svenske tonsättaren Wilhelm Stenhammar skrev den tvåsatsiga symfoniska kantaten Sången till Kungliga Musikaliska Akademiens 150-årsjubileum år 1921. Stenhammar, som själv skulle ha fyllt 150 häromåret, målar med breda penseldrag i denna festmusik som, så när som på det högtidliga orkestermellanspelet, sällan spelas på grund av de stora resurser som krävs: stor symfoniorkester, blandad kör, barnkör och fyra solister.

Den prunkande, berusande texten är skriven av tonsättarkollegan Ture Rangström och beredde Stenhammar ett visst huvudbry till en början. Men hans tonsättning lägger sig dikt an den storvulna texten och är utan tvekan ett av hans mest praktfulla verk, liksom ett av de mest personliga, även om musiken har drag av såväl Gustav Mahler och Richard Strauss som av Georg Friedrich Händel och Jean Sibelius. I Sången möts skimrande impressionism, klassicistisk flerkörighet och kontrapunktisk polyfoni.

Vid uruppförandet den 18 december 1921 var Kungliga Musikaliska Akademiens stora sal fylld till sista plats med svenska och internationella gäster, samt både kungahuset och dåvarande statsminister Hjalmar Branting på plats. Fullt var det även på scenen, och det har vittnats om att akustiken bokstavligen slukade all efterklang.

Emmy Lindström, en av Sveriges nu mest efterfrågade tonsättare, har sedan länge intresserat sig för Wilhelm Stenhammar. Inför 150-årsjubileet för två år sedan skrev hon sången På ängarna doft av violer och i denna konsert uruppförs kör- och orkesterverket Sång utan ord, som har sin utgångspunkt i Stenhammars Sången. ”Med Stenhammar är det något som knyter an så starkt till mig,” säger Lindström. ”Det är som om vi är vänner, trots att vi levt och lever i olika tider.”

Den uttrycksfulla sångcykeln Ich denke Dein… för sopran och orkester är signerad den sedan länge internationellt etablerade svenske tonsättaren Rolf Martinsson och uruppfördes 2015. De fem sångerna är sättningar av ett antal lyriska kärleksdikter av Johann Wolfgang von Goethe, Joseph von Eichendorff och Rainer Maria Rilke. Musiken är både passionerad, storslagen, melodisk och rikt orkestrerad med drag av George Gershwin och av Broadway-musikal. Verket, som beställdes gemensamt av flera internationella orkestrar, har sedan urpremiären i skrivande stund spelats hela fyrtio gånger världen över.

Text: Anna Hedelius


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot RADIOKÖREN

dot 2023/2024

Skriv ut

Solistbyte baryton

Pga av sjukdom ersätts baryton John Lundgren av Fredrik Zetterström

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

&

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.

&

Eric Ericsons kammarkör grundades 1945 av den då 27-årige Eric Ericson och har sedan dess intagit en central plats i svenskt och internationellt musikliv. Sedan 2013 är den flerfaldigt prisbelönade dirigenten Fredrik Malmberg körens chefdirigent. Ensemblens intresse av att hela tiden söka ny musik och nya arbetsområden har givit dem en mycket bred repertoar: från tidig musik till det allra senaste. För generationer svenska och internationella tonsättare har kören representerat ett ideal med sin typiskt nordiska klang och drivna virtuositet. Att förvalta arvet efter Eric Ericson handlar om att bevara och utveckla den unika klangen, att ständigt fördjupa den kammarmusikaliska inställningen samt att hela tiden söka ny repertoar. Eric Ericsons kammarkör hör till det internationella toppskiktet av professionella ensembler och har genom åren belönats med åtskilliga utmärkelser och priser.

Adolf Fredriks Gosskör är en av två representationskörer i Adolf Fredriks Musikklasser, en grundskola årskurs 4–9 med körsångsprofil. I gosskören sjunger elever som vill satsa ännu mer på ensemblesång och röstutveckling. Kören består av omkring 60 pojkar och unga män och är indelad i sopran, alt, tenor och bas. Repertoaren sträcker sig från renässans och barock fram till den moderna musiken. Utöver det rent musikaliska har kören också vana vid sceniska inslag i sina framträdanden.

Kören har jobbat med bland andra Kungliga Filharmonikerna, Sveriges Radios Symfoniorkester och Stockholms Läns Blåsarsymfoniker och medverkat i tv, bland annat vid Prins Nicolas dop samt i Melodifestivalen, Skavlan och Nyhetsmorgon. Konserten har turnerat i USA, Europa och Japan och spelat in ett flertal album. Sommaren 2019 deltog gosskören i European Choir Games i Göteborg där den erhåll flera guldmedaljer och framstående placeringar i tävlingar mot 190 körer från hela världen. Adolf Fredriks Gosskör och Flickkör har tilldelats Bifrostordens stipendium från Ruby och Lars Ullmans stiftelse.

Adolf Fredriks Gosskör bildades 1965 av musikdirektör Jan-Åke Hillerud som ledde kören till 1997 och utvecklade den till en högkvalitativ kör med gott renommé. Efter ett uppehåll startades gosskören igen 2001 av Christoffer Holgersson som ledde kören fram till 2009, då Pelle Olofson tog över ledarskapet, och 2017 tillträdde Tony Margeta som körens nuvarande dirigent och konstnärlige ledare.

Patrik Ringborg är en av Sveriges internationellt mest efterfrågade dirigenter med en bred konserterfarenhet och en operarepertoar som omfattar över 90 verk. Sedan 2022 är han förste gästdirigent vid Malmö Opera, där han redan lett en lång rad produktioner. Han har varit förste kapellmästare vid Aalto-teatern i Essen, chefsdirigent vid teatern i Freiburg och gästat de flesta stora tyska operahus. Som Generalmusikdirektor vid Staatstheater Kassel ledde han under tio års tid över 150 konserter och 27 nyproduktioner. 2010 debuterade han vid operan i Köln med nypremiären av Rosenkavaljeren, inklusive Dame Kiri te Kanawas avskedsföreställningar.

Som förste gästdirigent vid GöteborgsOperan dirigerade han bland annat Göteborgspremiären av Tristan och Isolde 2003 och premiären av Valkyrian, en nyproduktion av Salome, urpremiären av Hans Gefors Notorious och 2022 Gösta Nystroems Herr Arnes penningar. Vid Kungliga Operan har han bland annat lett den omskrivna premiären av Parsifal i regi av Christof Loy och urpremiären för Daniel Börtz Medea, samt Kungliga Hovkapellets 490-årskonsert.

Ringborg har dirigerat över trettio orkestrar i Tyskland, däribland Dresdens statskapell, Frankfurts Radios symfoniorkester, WDR Västtyska Radions symfoniorkester i Köln och Deutsche Kammerphilharmonie Bremen, samt varit verksam i många andra länder. I Sverige har han arbetat med samtliga större orkestrar. Han har gästat Kungliga Filharmonikerna i över 25 år och lett orkestern vid exempelvis Nobelprisutdelningen 2008 och utdelningen Birgit Nilsson-priset 2022.

Ringborg tilldelades Svenska Dagbladets Operapris 2014 för produktionerna Parsifal och Rhenguldet och var överst på Opuslistan 2015. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och förärades 2022 utmärkelsen Litteris et Artibus.

Hanna Husáhr har på Kungliga Operan sjungit Lauretta i Gianni Schicchi och Syster Genovieffa i Syster Angelica av Giacomo Puccini, Ava i Mats Larsson Gothes nyskrivna opera Löftet, Gilda i Giuseppe Verdis Rigoletto, Pamina i Mozarts Trollflöjten och Pat Nixon i John Adams Nixon in China. Hon har även bland annat sjungit Woglinde i Wagners Rhenguldet vid Den Ny Opera i Danmark, Sofie i Massenets Werther och Helena i Brittens En midsommarnattsdröm på Nationaloperan i Bergen, Romilda i Händels Xerxes på Versaillesoperan, samt titelrollen i Donizettis Lucia di Lammermoor vid Nationaloperan i Riga och på Opera på Skäret.

På konsertscenen har hon bland annat sjungit Brittens Les illuminations med Kungliga Filharmonikerna och Andrew Manze, Brahms Ein deutsches Requiem med Sveriges Radios Symfoniorkester och Daniel Harding både i Stockholm och i Pisa, rollen som First Niece i Brittens Peter Grimes med Bergens filharmoniska orkester i både Bergen, Oslo och London, och därutöver en bred repertoar från tidig barock till nyskrivna verk. Hon har arbetat med dirigenter som Stefano Ranzani, Leif Segerstam, Pinchas Steinberg och Mikko Franck.

Hanna Husáhr har studerat vid Guildhall i London, Operahögskolan i Göteborg, Stockholms operastudio och vid Finlands Nationalopera. Hon har mottagit ett flertal stipendier, senast Schymberg-stipendiet, Birgit Nilsson-stipendiet och Håkan Mogrens Stiftelses stipendium.

Med sin mörka, eleganta timbre och uttrycksfulla scenpersonlighet är Susanna Sundberg en uppskattad artist, både på opera och konsertscener. Aktiv som frilans sedan hon tog diplom från Operahögskolan i Stockholm 2007 har hon framträtt på flertalet av Sveriges viktigaste scener som Kungliga Operan, GöteborgsOperan, Malmö Opera, Norrlandsoperan, Folkoperan, Opera på Skäret, och Läckö Slottsopera.

Sommaren 2022 debuterade hon som Ulrica i Verdis Maskeradbalen på Opera på Skäret. Bland andra operaroller på hennes repertoar kan nämnas Mary i Wagners Den flygande holländaren, Amastre i Händels Xerxes, Mrs. Quickly i Verdis Falstaff, Maddalena i Verdis Rigoletto och Erda i Wagners Rhenguldet. Hon uppträder regelbundet som konsertsångerska i både sakrala och symfoniska verk och har särskilt uppmärksammats för sina tolkningar av Bach och Händel. Hon är även en hängiven romanssångerska som brinner särskilt för att hålla romans- och lied-repertoaren vid liv.

Susanna erhöll 1:a pris i Kokkola Lied Competition i Finland och fick som finalist ett specialpris på International Sibelius Singing Competition. Hon har mottagit stipendier från bland andra Svenska Wagnersällskapet, Drottningholmsteatern, Anders Walls stiftelse, Konstnärsnämnden, Kungliga Musikaliska Akademien och TSO-systrarna.

Michael Weinius har sedan vinsten i The Wagner Competition i Seattle 2008 etablerat sig som en eftersökt och uppskattad sångare. 2013 utnämndes han till hovsångare och 2022 erhöll han medaljen Litteris et Artibus för sina insatser som operasångare. Förutom regelbundna uppdrag vid Kungliga Operan har han framträtt vid många europeiska operahus, såsom Bastilleoperan i Paris, Bayerska statsoperan i München, Grand Théâtre i Genève, Leipzigoperan, Deutsche Oper i Berlin och Den norske opera i Oslo.

Weinius sjöng för första gången Siegfried i både Siegfried och Ragnarök av i Oper am Rheins nya uppsättning av Wagners Nibelungens ring 2018. Dessa roller hör sedermera till de viktigaste i hans repertoar, tillsammans med Wagnerrollerna Siegmund, Parsifal, Lohengrin och Tristan. Efter en lyckad debut som Lohengrin vid Statsoperan i Wien bjöds han dit igen för att sjunga Siegfried i Sven-Eric Bechtolfs uppsättning av Nibelungens ring 2022. Andra nämnvärda roller är Herodes i Salome och Bacchus Ariadne på Naxos, båda av Richard Strauss, samt Mao i John Adams Nixon in China och titelrollerna i Benjamin Brittens Peter Grimes och Giuseppe Verdis Otello.

Han har arbetat med framstående dirigenter såsom Esa-Pekka Salonen, Kent Nagano, Axel Kober, Gianandrea Noseda, Christoph Eschenbach, Marek Janowski, Gustavo Dudamel, Donald Runnicles och Christian Thielemann.

Fredrik Zetterström är en av Sveriges främsta barytonsångare och har varit engagerad vid flertalet skandinaviska operahus såsom Drottningholms Slottsteater, Kungliga Operan, Malmö Opera, GöteborgsOperan, Folkoperan, Det Kongelige Teater i Köpenhamn, Den Jyske Opera i Århus, NorrlandsOperan, Wermland Opera och Trondheim Opera. Han har även framträtt vid Brooklyn Academy of Music i New York och på Chicago Opera Theater. Bland hans roller kan nämnas Enrico i Lucia di Lammermoor, Figaro i Barberaren i Sevilla, Germont i La traviata, Greven i Figaros bröllop, Leporello i Don Giovanni, Marcel och Schaunard i La Bohème, samt titelrollen i Eugen Onegin.

Han har uppträtt i konserter med bland andra Sveriges Radios Symfoniorkester, Göteborgs Symfoniker, Krinkastingsorkestret, Trondheims Symfoniorkester och Nordiska Kammarorkestern. Hans konsertrepertoar innefattar bland annat Gustav Mahlers Rückert-Lieder, Ture Rangströms Kung Eriks visor, Wilhelm Stenhammars Florez och Blanzeflor, samt de flesta stora oratorieverken. Hans stora röstomfång har även gjort honom till en eftersökt uttolkare av nyskrivna verk. Han har medverkat vid uruppföranden av verk av bland andra Daniel Börtz, Thomas Jennefelt, Sven-David Sandström, Knut Nystedt, Karin Rehnqvist och Lars Ekström.

&

Marc Korovitch är chefsdirigent för Paris ungdomskör, Jeune chœur de Paris, och arbetar regelbundet med bland andra Franska radions kör och den framstående franska kören Accentus. Med SWR Vokalensemble har han bland annat spelat in Ravels Daphnis och Chloé och framfört Berlioz Romeo och Julia, även tillsammans med NDR Chor. 2017 deltog Korovitch och kören Accentus vid invigningen av det nya konserthuset La Seine Musicale i Paris. Han uppträder vid festivaler runt om i världen som Mozartwoche i Salzburg, Festival de Radio-France i Montpellier, Mostly Mozart Festival i New York och Recontres Musicales i Évian i Frankrike.

Musiken

Ungefärliga tider

Ich denke Dein… är en uttrycksfull sångcykel, skriven i neoromantisk stil för sopran och orkester av Rolf Martinsson. Han har tonsatt ett urval lyriska tyska dikter av Johann Wolfgang von Goethe, Joseph von Eichendorff och Rainer Maria Rilke där det gemensamma temat är kärlek.

De vackra dikterna är i sig själva högst musikaliska, och Martinsson sökte en passande musikalisk form för vokallinjen i varje dikt. Därefter utvecklade han orkestreringen och skapade med den onomatopoetiska bilder i ett glödande känslolandskap.

Martinsson var mycket mån om dynamik och klangfärg och har använt sig av en stor orkester, inklusive piano, harpa och celesta. Musiken klingar storslaget och påminner bitvis om såväl Richard Strauss som George Gershwin. Verket är nära kopplat till sopranen Lisa Larssons röst och personlighet, och är också tillägnat henne. Martinsson, som är en erkänt skicklig orkesterkompositör, låter aldrig rösten bli överväldigad utan låter i stället orkestern understödja rösten.

I Nähe des Geliebten, till en dikt av Johann Wolfgang von Goethe, inleder orkestern hela sångcykeln med en passionerad och stark känslomässig ton, där ett längtansfullt, lekfullt och melodiskt tema etablerar sig.

De två följande sångerna är till dikter av Rainer Maria Rilke och ger ett kontrasterande uttryck mot den inledande sången. I Liebes-Lied tonsätter Martinsson den eftertänksamma texten på ett återhållsamt sätt medan Blaue Hortensie, som har den klassiska formen av en sonett, inleds med ett kort talat parti, så kallad ”Sprechgesang”. Här anas inspiration från Alban Bergs och Arnold Schönbergs operor och vokalmusik.

Nästa sång bygger på en helt annorlunda dikt av Goethe, Die Liebende schreibt. Den här sonetten är från 1807, när Goethe blev kär i den unga bokhandelsassistenten Minna Herzlieb. Den har tonsatts flera gånger tidigare, bland annat av Schubert, Mendelssohn och Brahms. Martinsson låter musiken andas Broadway-musikal, inte minst med det romantiska violinsolot.

Den femte sången, till dikten Mondnacht av Joseph von Eichendorff, bygger på naturintryck. Här förmedlar Martinsson en stämningsfull tonmålning av en månljus natt där det susar i skogen, innan han samlar ihop all tänkbar klanglig och rytmisk energi till finalen. Den klingar ut med en magisk, eterisk ton som understryks av celestan.

Text: Andreas Konvicka

Är tiden linjär? Tonsättaren Emmy Lindström laborerar med tankar på tiden som en spiral, där hon på något plan kan möta Wilhelm Stenhammar, en själsfrände. Ända sedan hon som artonårig violinist fick möta Stenhammars musik i Orkester Norden under ledning av Esa-Pekka Salonen har hon känt ett särskilt släktskap.

Sång utan ord beställdes av Berwaldhallen i samband med 150-årsfirandet av Wilhelm Stenhammars födelse och är Lindströms sätt att tala med Stenhammar genom tiden. Ett intimt och emotionellt verk. ”Verket är tänkt som en kärleksfull hyllning till Stenhammar och till hans stora symfoniska kantat Sången,” skriver Lindström själv i sin verkkommentar.

Sättningen är densamma som i Stenhammars symfoniska kantat, förutom att Lindström bara använder damkör och inte har med några sångsolister. ”Körstämmorna är ordlösa, som titeln antyder. Kören utgör också en mer integrerad, inte lika framträdande del av ensemblen än vad som är vanligt i verk för kör och orkester. Jag har medvetet gjort så för att skapa en helhetskänsla där kör och orkester blir ett, likt jämställda instrument som turas om att gå in och ut i klangerna,” skriver Lindström.

”Det är så märkligt många detaljer som knyter oss samman,” berättar tonsättaren om släktskapet hon känner med Stenhammar. ”Av en slump fick jag och min man ärva hans gamla flygel: en underbar Bechstein från slutet av 1800-talet som stått i ett hus i Östergötland och inte spelats på av någon musiker sedan 1930-talet. Vi har båda rötter i Östergötland. Vi har bott i Göteborg, och i Saltsjöbaden utanför Stockholm, där jag ofta promenerade förbi hans Villa Eka.”

”Stenhammar avslutade samarbetet med sin impressario för att han inte ville bli ’kompositionsfabriksarbetare’ och för att slippa pressen att skapa. Själv har jag valt att arbeta som sjuksköterska vid sidan av mitt kompositörs- och musikerskap. Jag får träffa människor som befinner sig på extrema platser i livet. Det ger mig både frihet från att själv bli ’kompositionsfabriksarbetare’ och en rik bank av mänskliga erfarenheter att skapa musik utifrån.”

Emmy Lindström har sedan tonåren lärt känna både Stenhammars musikaliska och privata personlighet genom otaliga timmar med hans brev och partitur på biblioteket. Stenhammar skrev i september 1911: ”I dessa Arnold Schönbergstider drömmer jag om en konst långt bortom Schönberg: klar, glad och naiv.”

Lindström beskriver sig själv som en nyromantiker och väjer inte för det traditionellt vackra. Även där märks ett andligt släktskap över generationsgränserna. I Sång utan ord har hon flätat in fragment ur Stenhammars A-dur-romans för violin och piano samt en melodi ur den andra satsen i hans stråkkvartett i c-moll. Båda två är verk som betytt mycket för Lindström, vars huvudinstrument är violinen.

Text: Janna Vettergren

Inför Kungliga Musikaliska Akademiens 150-årsjubileum 1921 lade de ut en beställning på ett nykomponerat verk som skulle framföras i samband med jubileumsfestligheterna. Akademien vände sig till Wilhelm Stenhammar, som tog sig an uppdraget, och under åren 1920–1921 komponerade han kantaten Sången.

Uppdraget att skriva texten gick, efter Stenhammars inrådan, till tonsättaren Ture Rangström. Rangström, som också hade en poetisk ådra, diktade ett mycket nationalromantiskt epos. Mellan de två tonsättarna hade det under årens lopp vuxit fram en stark vänskap som skulle både fördjupas och utsättas för viss prövning innan arbetet med Sången var färdigt.

Stenhammars väldiga verk kräver ett stort uppbåd av musiker. Förutom en stor orkester krävs en barnkör, en blandad kör och fyra solister. Stenhammar hade som dirigent stor erfarenhet av väldiga körverk som Beethovens Missa solemnis, Brahms Ein deutsches Requiem och Bruckners Te deum och det är i den traditionen som Sången skall placeras.

Själv hade Stenhammar funderat på att kalla sitt verk Sinfonia vocale, vilket kanske ger en annan bild av verkets uppbyggnad och omfattning. Kantaten är uppdelad i två karaktärsmässigt helt olika delar, åtskilda av ett högtidligt och ganska allvarligt mellanspel som av många anses som ett av Stenhammars allra vackraste orkesterverk. Mellanspelet framförs också som fristående orkesterstycke. Kantaten Sången blev Stenhammars sista stora verk innan han dog 1927.

Text: Bengt Arwén

Ungefärlig konsertlängd: Fre 17 nov 1 tim 50 min inkl paus & Lör 18 nov 2 tim 5 min inkl paus

Fre 17 nov kl 18.00 konsertintroduktion med P2:s Johan Korssell och Clara Törnvall i nedre foajén.

Lär dig mer, lyssna på Sveriges Radio P2